Dags för flyttfågeln att röra på sig

Den 19 juli ska starka vinga föra mej tillbaka till Sverige. MCA Airlines flyger direkt mellan Erbil och Stockholm. Visst är det fantastiskt! Så enkelt. Så nära. Mycket närmare än t.ex. Thailand. I verkligheten. Känns som om jag är en flyttfågel.

Däruppe i det blå är tankarna därför just nu. Och eftersom syftet, tanken med den här bloggen är att allt material produceras och publiceras på plats i Irak, så kommer det inga nya inlägg på en tid. Kanske blir det dags om ungefär en månad igen. Insh'Allah.

Tack och hej på ett tag. Om du vill nå mej, skriv en kommentar.

Sköldpaddan i sällskap med åsnan och bergen

Dessa svala sköna kurdiska berg en i övrigt het sommardag. Att slippa mullret från en AC, bilrutorna lite öppna istället. Upp över Saffin bergen till Hiran och en bit till längs en berssluttning. Picnic i skuggan under fikonträd och mullbärstak, vandring bland markernas fruktträd, borrade brunnar med svavelhaltigt vatten,  en åsnas hesa ljud, se den njuta av att ha mulen i vattenpölen, en längs stigen upphittad ensköldpadda som man med spaden la i samma vattenpöl. Den lämnade inte sitt skal där under vattenytan förrän den behövde andas. Samtal om ormar och skorpioner, om fiendeskap men mest om vänskap. Om olika de folkslag som lever här, förr och nu och framtiden för oss alla människor och djur tillsammans.  Bättre än så här kan det knappast bli.

Träd - gården

1200 fruktträd. Bevattnas. I år blir det nog mycket frukt. Förra året var torkan svår. Trots bevattningen.  Förutsatt att bevattningen fungerar hela tiden nu och ett par månader framåt. Granatäpplen, aprikoser med mera.

En hel gård med träd och en bondefamilj som sköter träden,fåren, getterna och grönsaktodlingen. De har sin försörjning både med egna livsmedel, ägarens familj och dennes livsmedel samt någon lön utöver. Och dessutom får de praktisk undervisning av ägaren helt gratis och barnens skolgång är tryggad då man kan bo kvar på samma plats. Så hjälper man varandra. I synergi. Det är härligt att ta en promenad i denna miljö, känna dofterna, känna växtkraften och det naturliga välbehövliga lugnet på landet.

Gott om tallrikar på taken

På taken i Erbil. Inte sker utvecklingen efter samma mönster som vi med längre tid på oss föreställer oss. TV, TV, TV har varenda kotte. Ibland delar man kanske på tallriken på taket men det är nog bara i nödfall. Helst en egen. Husen under säjer nog mer om levnadsstandarden än antalet tallrikar på taket. Bilden är från Erbil centrum och del av Bazaren. Alltså inte direkt ett bostadskvarter. Möjligen bor affärsinnehavarna också i sina affärer, det vet jag faktiskt inte. Villorna längre bort är mer representativa för vad den vanliga familjen vill uppnå eller redan har. De som har arbete som jag har och umgås med. Mobiltelefoner och TV har "alla". Men ännu inte internet till alla överallt.

Tanka bränsle

PÅ ett och ett halvt år hinner en hel del hända. Detta med att tanka bränsle kan få symbolisera det. Man kunde stå längs huvudgatan från Ainkawa in till Erbil City och sälja dunkar med färgglatt innehåll. Nu går det inte längre, ny väg byggd och det finns riktig bensinmack. Gudskelov! Tänk er risken för bränder, självantndning i hettan eller bilmotorer som man glömt fimpa. Och som sagt alla fimpar från rökare som inte kan hålla sig tills det blivit klart med tankning. Hemska tanke... Har sett rökmoln mer än en gång. Bränder är det näst trafikolyckor där man ligger i topp.

De där plastdunkarna lär i vissa fall vara hämtade direkt från någon läckande oljepipeline. När ingen såg det. Ingens egendom, det där innehållet. Det svarta guldet. Vad det egentligen innehåller ja den risken får bilmotorns ägare ta själv. Men billigt och pengarna går ju direkt till välgörenhet. De som gör detta, deras enda inkomstkälla. Oljekällan direkt. Beroende på vem man anser att den här naturtillgången ägs av blir slutsatsen om det är stöld eller inte lite olika.

En annan varant är faktiskt ordentlig plåttank på jeepflaken eller efter traktorn.  Lite, lite säkrare hantering. Och på landsbygden ännu det enda alternativet. Man bör nog känna till infrastukturen och försäljaren för detta. Det gör lokalbefolkningen.

Men inte tankar jag på någon av de ovanstående. Nej det får bli en nybyggd bensinmack för säkerhets skull. Kosta vad det kosta vill.

Det går framåt snabbt, de gångna 18 månaderna. Saker ändras.

Registeringsskylt på bilen

107459

Eget Kylskåp på kontoret

Bra med eget kylskåp på kontoret. Där inne finns ständig tillgång till kallt dricksvatten på plastflaska. Vårt eget källvatten KANI som tappas uppe bergen. Naturlligt och utan tillsatser. Kan man ta sig när man behöver, blir påmind att dricka ordentligt. Och man kan alltid bjuda gäster och andra besökare denna goda hälsosamma och rena dryck.

Dödskallar - fårskallar

Hu så makabert! Man ryggar tillbaka när man går förbi. Tur att ingen försökt bjuda mej denna sorts måltid. Och det skulle aldrig falla mej in att handla kött på det här sättet. Men för den som är uppväxt med det är det säkert annorlunda. Vi har ju våra egna barbariska vanor upp i norr också.

Att äta griskött slaktat på ett barabriskt sätt. Bara ett exempel.

Blåögd marknadsföring av framtiden

Blåögd och blond. Vad betyder det om man är 4-5 år med mörkt tjockt glänsande hår och bruna vackra ögon? . Är detta samma sak som de negerdockor som fanns i femtiotalets Sverige? Vem står för detta? Inte är det den lilla brunetta skönheten själv inte. Någon annan har bestämt detta för hennes räkning. Är den marknadsföringen rätt och riktig med hänsyn till hennes framtid? Skapar det rätt självbild hos henne? 

Hon funderar inte så. Hon vaggar och vyssar sin egen docka, precis som jag också gjort för länge sedan. Min docka såg dock ut som jag gör. Det är en skillnad. Vad vill vi med framtiden egentligen? Är det här internationalisering, globalisering eller något annat?

Hur gammal är Pippi egentligen?

Jag har två förslag här i Kurdistan. Antingen är hon 75 år och har röda tjocka flätor och pigga ögon som plirar. Full med underfundigheter. Kroppen är vikt 90° när hon går med sin käpp; en vanlig gren, avbarkad, lagom grov som tummen. Avsågad i lagom längd. Men hon rör sig kickt och lätt trots det. Inget stapplande här inte!

Eller så är Pippi 7 år. och ganska vild. Simmar som en fisk. Pigg och lekfull. Visar sig med nya kompisar nästan varje gång jag ser henne. Provar energiskt på allt nytt som kommer i hennes väg. Den här yngre varianten av Pippi har fått ett eget exemplar av Astrid Lindgrens bok om Pippi Långstrump. Skriven på Sorani, sydkurdiska. Man bläddrar från "fel" håll och börjar i bak i boken. Med krumelurbokstäver. Ganska typiskt Pippi det där med tvärtom. Denna Pippi kan läsa själv men systrarna läser fortfarande en del för henne. Skriver gör hon. Hon försöker lära ut krumelurtecknen till mej också. Noga med uttalet. 

Hemlagad fredagslunch - tupplur ingår

Hur gör man för att slippa greja med iläggsskivor, räkna stolar och fixa barnstolar till de små när man har en massa släkt på lunch? Inget problem här inte. Man tar fram en extra plastduk. Breder ut den på mattan som förlängning till den vanliga duken. Sedan sätter man sig till bords. Nja, svenskt spårkbruk fungerar inte. Man sitter på golvet. Och det är dukat på golvet. 17 personer rymms. Inga problem med platsen när det inte finns möbler, stolar och bord som ska flyttas och passas ihop, bordsben och stolsben. Bara människoben, nog så krångligt för den ovane. 

Alla får alltid plats, stor som liten, gammal eller ung. Ingen bordplacering. Det är enbart familjen den här gången och då kan män och kvinnor äta tillsammans. Barnen likså. Den som vill kan äta i köket istället. Det är fredagslunch. Allstå motsvarande söndag för oss och helg. Extra fint. Extra många. Vi blev inbjudna några timmar innan på morgonen. Hem till dottern och mågen i deras familj. Två familjer ihopslagna via giftermålet. Mat i överflöd. Lagad med stor omsorg. 

Efter den goda maten flyttar man bakåt, mot väggen och kudden. Te serveras. Och det är faktiskt tillåtet att sträcka på benen. Man måste inte sitta i skräddarställning. Det blir lätt en liten tupplur också. Halvliggande. Skönt. Avkopplande. Ihop med familjen.

Den här typen av lunch är något annat än snabbmatställena och för den delen, vad de fina hotellen kan erbjuda. Mera jordnära.

Djurliv - lilla grodan är lustig att se

Ingen enda skorpion har jag stött ihop med. Kanske har någon skorpion stött ihop med mej. Utan att jag lagt märke till det. Inte ser man så mycket andra vilda djur heller. Inte hörs mycket ljud ifrån dem. Utom fåglarna som kvittrar överallt i träden. Och insekter, myror, myggor, flugor. Jo syrsorna hörs tydligt vid mörkrets inbrott. Det var så sannt. 

Men här har vi hittat en liten gynnare. En som troligen gillar insekter. Och vatten. Han bodde inne i pinnen. Vi fick skakade ut honom för att titta på honom. Då blev det liv i luckan. Ljud alltså. Men inte från den lille gynnaren, grodan. Utan på alla barnen som skrek av, av, av... jag vet inte riktigt. Skräckblandad förtjusning kanske. Bara för en enda liten groda. Tror inte sången finns på Kurdiska;" Små grodorna, små grodorna är lustiga att se". 

Vi såg till att han blev frisläppt,  fick behålla sin bopinne precis där det finns vatten också. Tack för titten lilla levande vän!

Vad jorden kan göra

Det stoff som vi haft i luften flera gånger nu och flera dagar i sträck ställer till problem. Man får minsann uppleva hur det är att vara rökare, alla och ofrivilligt. Sjukhusens statistik talar tydligt språk. Både med smoggen och den rökning människor själva ägnar sig åt, är mycket vanligare här än på många andra håll. Var mans egendom att få röka varsom helts och när helst det behagar, en allmän uppfattning.

Nej, de kurdiska bergen österut hägrar. Kurorter och livsutrymme för de som inte tål smogg och inte vill bli inrökta. Allergiker, barn och gamla går först. Den där byn där man egentligen hör hemma. Där livet var gott förr. Dit man också längtar och ofta pratar om i drömmande ordalag. Skolorna har ledigt nu så många av barnen är i byn, i bergen istället. Vilken lycka då när vädret är som det är. Men den lilla kontorsråttan får vackert stanna i storstadens smogg. Avgaser, rökning och så denna smogg som läggs ovanpå.

Orsaken till denna smogg är inte bara en. Den har funnits tidigare men i mindre omfattning. En orsak är blåsten i sig. Förståss. Uppenbart. Vindar från syd och väst innebär att det damm som finns i öknen och torrare trakter far upp i luften. Men det finns nya orsaker, det damm som åstadkommits av all bombning i delar av landet får fart upp i luften på samma sätt med hjälp av vinden. Det är sådant maktapparater kan åstadkomma. Det som tidigare var en stenig och någorlunda kompakt öken är nu virvlande sand till alltför stor del. Maktapparaten dessförinnan har förberett denna förödelse genom att skövla vegetationen som höll styr på dammet. Bränner man ner skogen och den växtlighet den skuggar under sig, finns ingenstans där dammet kan ta fäste och stanna när det väl fått lyftkraft av vinden. Dalgångarna längs floderna hade en sådan växtlighet men där kunde ju folk gömma sig, ta skydd. Den togs bort, mejades med marken. Så fungerar folkmord men sorts vapen. Man flydde upp i bergen då också. Precis som nu. Invant. välbekant. Tryggt. Att vara vän med bergen.

Skövling av detta slag ägnade man sig åt även i Skottland. Detta för att producera får, ull och kött till det rika väst. Skottarna själva strök med eller fick ge sig av. Den enes bröd den andres död. Och nu är Skottland berömt för sin sköna utsikt. Tacka sjutton för det efter tidigare generationers skövling och stordrift i kommersialismens syfte.

En varsam bondes hand gör inte så. Inte någonstans på jorden. Den handen är mer långsiktig. Nästa generation ska också ha sin brödföda, det färska härodlade brödet. Och vattnet.

Jordbrukaren använder sin resurser på ett hållbart sätt. Han tar själv sitt ansvar. Han förbrukar inte mer än vad han behöver för sin överlevnad. Han vet var gränsen går. Även om det kanske är inte ligger i det fina skrivna ordet utan i en tyst kunskap. I samförstånd direkt med moder jord.

Ovanpå detta bidrar förståss grannländernas användning av vattnet från Tigris och Eufrat som gjort att det blivit torrare på andra håll. Den frågan kan inte lösas lokalt eller regionalt i Kurdistan.

Men Kurdistan har sitt eget vatten i sina egna berg och återväxten efter den lokala skövlingen kan gå rimligt fort. Och man kan hjälpa den på traven kanske. Ett eget krestlopp som förmår bära sin egen befolkning och mer därtill med en varsam hand som styr. Egen livsmedelsförsörjning på nära håll är att föredra framför stordriften, rovdriften. Alltid och överallt. Jordägandet  och vem som ska förvalta denna naturtillgång och bruka jorden rätt är en viktigt fråga. Rätten till land.

Rökning på traditinellt sätt

Pesh Merga. Ihålig pinne, man rullar själv i papper och härodlad tobak. Eller vad det nu är man röker. Inget filter. Kanske längden på pinnen fungerar som filter. Luftfilter. Eller bidrar det till smaken kanske. Och att man inte bränner fingrarna.

Tändaren? tja den är väl inte speciellt tradionell kanske. 

Svårläkta sår

Tänk dej att din gamle far råkar bli lite krasslig. Inget konstigt med det. Vi blir alla gamla en dag. Han överlevde ju trots allt de långa krigen. Han deltog aktivt, blev skadad, skjuten tre gånger, en gång rakt genom lungan, ett gång i ena axeln och ett hål i ena skulderbladet. Det gick ju bra alla tre gångerna. Han var och är en stark och skicklig man. Gott intellekt också. Pesh Merga. Du kan den de där historierna, har hört dem många gånger, kan peka ut på din kropp för andra också var skotten tog. Samma tur har inte alla haft med sina gamla fäder. Men nu. När han börjar åldras. Det blir knepigare då. Skadan i lungan gör sig påmind tydligt. Det är anledningen till hans krasslighet just precis idag. Långt efteråt. Du vet att just din far förmodligen inte kommer att leva lika länge, inte ha en lika lugn och vilsam ålderdom som han annars skulle haft. Det gör ont i din själ också då. Och de barnbarn han kommer att få som inte ens får träffa honom. Ibland känner du en viss bitterhet, ibland kanske till och med vrede. Detta bär du med dej varje dag in i framtiden. Svårläkta sår.

Färskt bröd

Till färskt bröd åtgår färskt mjöl. För att mjölet ska vara färskt måste det vara malt nyligen. Från färsk säd. Nyligen skördad. Inte lagrad och odlat i "Långtbortistan" utan i Kurdistan. Är det så det går till måntro? Även om det mesta man köper i matvaruaffären här är importerat så köper man i alla fall härodlat färskt bröd. Och skörden är ju avklarad rätt nyligen. Så varför inte?

Valpropagande eller barnkalas

Den 25 juli är det regionalval i Irakiska Kurdistan. Nu är valmaskineriet i full gång. På TV och på stan. Det flyttar in på jobbet, på kontoret också. En häst som symbol för styrka. PUK och KDP har den symbolen gemensam. Vimplar, affischer, ballonger, kepsar. Jag tänker inte visa kort på alt det där. Bara entrén in till kontoret. Flaggspelet. Allt sammantaget  ser som ett västerländskt barnkalas. Så tycker jag det ser ut på kontoret nu. Alla bilderna på en enda person. Är det han som ska firas? Detta är såklart mycket viktigt i ett land som är på väg mot en länge efterlängtad demokrati. Man får ha respekt för det. Och ta seden dit man kommer.

Svensk historia från Sommar hem till mej i Irak

Lite märkligt ändå. Att på fredagsförmiddagen lyssna på Sommar i P1. Inte direktsändning förvisso men det behövs ju inte av et sådant program. Det är ju inspelat i förväg i alla fall. Jag lyssnar på POD-radion och har laddat ner programmet via internet. För att inte belasta internet och vara beroende av en osäker och emellanåt instabil överföring föredrar jag att ladda ner istället för att lyssna direkt. Det är också av omtanke om andra som vill använda en begränsad tillgång till internet. Jag laddar ner nattetid när jag märker att belastningen minskat. 

Just det här programmet med Hasse Alfredsson.  Och på temat Resor. Mycket lustigheter och finurligheter. Tänk han är sig lik denne gamle man. Väcker minnen.

Men från POD radion får man lite extra just i samband med programmet Sommar. Sånt som inte sänds ut i svenska etern. Här kommer Hasses bonusavsnitt, ytterligare en historia om en resa.

Hasse kliver tåget för att åka till Helsingborg. Ute i tid slår sig ner och läser tidningen. Efter en stund kommer två ynglingar inrusande, skrattande och upprymda. Kort därefter kommer entredje  yngling flåsande. En i något högre viktklass. "ni köpte väl biljett åt mej också?" Nää inte jag sa den ene, inte jag heller sa den andre. "Men vad ska jag göra då?" sa den runde, högröd i ansiktet. Äsch kryp in under sätet så sätter vi benen framför sa de två. Sagt och gjort. Den runde bökade sig in under sätet. Konduktören kom "kan jag få biljetterna". Hasses först, stämplade och sedan räckte de två ynglingarna fram sina biljetter. Konduktören: "Men var är den tredje? Här är ju tre biljetter!" Slut 

Ny helgdag i Irak 30 juni - förklaringen kom i efterhand

Jodå- Den 27 juni fick jag höra att det skulle vara en helgdag den 30 juni. Då undrar man varför det då och varför vi fick veta det så sent. Märk väl att informationen kom nästan först till mej, före övriga på företaget.

Ingen visste riktigt vem som fått reda på det och varifrån. Och inte heller vad som föranleder det. Då undrar man lite över om det är sannt eller något som någon hittat på, eller ett missförstånd eller hur det nu kan komma sig. Någon trodde det kunde möjligen vara en alldeled ny helgdag men inte anledningen till det. Att man just bestämt att det skulle bli en helgdag. OK.

Nästa fråga var då. Ska vi jobba eller inte? Olika bud på den frågan också. Så vi bestämde oss för att jobba. Åtminstone de flesta, de som jag vet kom i alla fall till jobbet den dagen också. 

Nu i efterhand har förklaringen kommit. 30 juni i år var den dag då hela Irak fick tillbaka sin egen makt över sin säkerhet och sin förvarsmakt. Slutet på multinationell försvarsmakt ledd av USA. En fråga om nationell suveränitet alltså. Och det skulle firas. Det är stort sak. Bara det att i Kurdistan har man redan egen kontroll på säkerheten utan amerikansk inblandning sedan länge. Så för oss här var det inte speciellt märkvärdigt. Inte till vardags i alla fall.

Men det som återstår att lösa är det där med Kirkuk. Många anser att det också ska höra till Kurdistan. Andra anser inte det. Just nu hör det ingenstans. Frågan är inte löst. Somliga anser att det beror på oljan.  I andra sammanhang påstås att just frågan om olja är löst i och med att hela Irak ska ha del av alla oljeinkomster i hela landet. Man ska dela och dela med sig. 

 Vågar man hoppas att Irak fortfarande kan få internationell hjälp att lösa de här stora problemen. Och mer våldsanvändning löser dem definitivt inte. Och knappast flera helgdagar heller. Nej vi jobbar på istället, vi som inte jobbar med politiska frågor.

FOTVÅRD

Inte brukade jag ägna särskilt mycket tankar åt mina fötter. De är ju alltid där. Till hands. Till fots. Men nu har de blivit torra. Torr luft och ofta rätt mycket damm. Det ska fötterna gå i. De behöver smörjas mer. Rundsmörjas. Min förflyttningsmaskin. Fuktighetsbevarande. Görs vid läggdags varje kväll.

Och just det। Läggdags föregås av en fruktstund. Både frukt och fötter på golvet. कंसके एन विन्द्रुवा för वरजे tå। ओछ ग्रंनेंस färska पेर्सिकोर för हुवुद्क्नोप्पें। में हर सका नु दत्ता gå? Upptäcker जुस्त अतत न्य वेर्सिओनें अव फिरेफोक्स त्य्क्कर देटी är ओके अतत बलंदा स्वेन्स्का ओछ हिन्दी!!!!! जग är जू इनते एन इ इन्दिएँ। में ॐ जग सतावर बग मेड ö दवस bög। Då स्क्र्विस ओरडत på स्वेन्स्का। अल्ला ओरड सोम इनते innehåller ÅÄÖ बलिर översatta। म्य्च्केट लुस्तिग, हर गप्स्क्रत्तात åt मं लुस्तिगा डाटर एन lång स्तुन्द नु। Ända नर इ tårna.

Anka eller Hund

Följande färska historia skrattar jag fortfarande åt. Kan man använda ankor för att vakta med? Har jag aldrig hört talas om. Nog för att de är stora nog för att kunna skrämas lite. Men kan man liksom lära dom något? Som man kan med hundar och hästar t.e.x? Det förståss, om man har många på en gång. Och en vallgrav med vatten? Jag var mycket förbryllad. Ville inte tro att det skulle kunna vara sannt. 

Det var det inte heller. Men om man inte är alltför duktig på engelskt uttal så blir det inte så stor på Duck och Dog! Då kan det bli såna här missförstånd! Och självklart vet jag ett och annat om vakthundar. Och bombhundar som det var fråga om nu. Och sedan efter att jag skrattat klart kan man ta diskussionen om vad de behöver, att bo i, AC, att äta, vilka raser man brukar ha, hur de tränas. i vad förutom att använda sin förträffliga näsa. Människans bästa vän. Behövs ju såklart här också för arbete. Den här gången på oljefält. Bättre miljö än flygplatskontrollen jag redan träffat dom.

Vargen kommer

En traditionell folklig berättelse från Kurdistan återberättad på svenska. Det var en gång en fåraherde som vallade sina får uppe bergen. Eller var det kanske getter han vallade. Nåväl. Han hade fått instruktioner från byborna att ropa på hjälp om vargen kom. Och det gjorde han. Lite då och då. Byborna kom rusande för att undsätta honom. Men inte fanns där någon varg inte! Så en vacker dag när vargen verkligen kom, Fåraherden gastade för allt vad tygen höll. Men ingen kom till undsättning eftersom alla trodde att det var som vanligt, att det inte fanns någon varg. Känns den igen? Jag beskrev hur man leker vargen kommer på svenska när man är barn. 

Bilden: Lilla killingen i fåraherdens famn hade vi "lånat" av honom för att smeka och gulla med, så himla söt och mjuk i pälsen. Och glad var fåraherden när han fick den tillbaka välbehållen.

Välmående

Lilla trädet alldeles utanför dörren är så grönt och grannt. Alla fåglarna älskar det. Inte bara för bärens skull. Också skuggan och skyddet det erbjuder. Jord finns och vattnas gör det. Trädet är välmående och fåglarna. Och även människorna när fåglarna sjunger för dem, magen är mätt och det doftar sött och gott från blommor och träd. Alla mår bra precis just här och nu på den här lilla plätten.

Fartens tjusning

Ja men lite lockad av fartens tjusning blir man. Ingen skidåkning på länge. Någon som frågar, har du lust att prova? Inte ska man vara oärlig mot sig själv då inte. Såklart jag har. Varför inte. Frågeställaren kunde ju inte veta att en mor till flera söner kört Gocart förr. Någon gång i forntiden. Erbil Speed Center heter anläggningen. Byggd med utlänningarna här som målgrupp. Det finns inte så mycket fritidssysselsättningar för dem här. Inte ännu. Det underliga är dock att målgruppen verkar mest intresserad av det som rör sig i och omkring baren. På Gocart-banan är det inte många. Inga av mina bekanta ville köra. Ingen av alla dessa moderna tiders tuffa sjömän. Handelsmän. Hur gick det att köra då? Det gick undan. Jag vann! Fick en jättestor glass i pris.