jordbruksredskap

Jordbearbetning. De här grejerna finns på museet förvisso. Men nog tycker jag de ser ut att vara finurligt uttänkta en gång i tiden. Man ser inte mycket av vilken sorts redskap och maskiner som används för att kultivera jorden här. Undrar mycket över hur det står till med användningen av den fina jorden. Alltför lite jord används till att odla på. Det är helt klart. Livsmedlen kommer företrädesvis från andra länder trots att det finns så mycket åkermark. Mest ser man gamla omoderna maskiner. Rostiga, uttjänta. Antingen står de nya fina redskapen inne i hus som man inte ser eller så finns det ett stor behov av modernare och mer tekniskt avancerade jordbruksredskap. Jorden finns redan. Vatten kommer med regnen och grundvatten finns när det blir torrt. Förutom moderna redskap saknas troligen också resurser i form av kunskap och pengar. Sånt kan man göra något åt tycker jag.

Utmattad i Schack

Försökte komma undan partiet i schack men den unge mannen var ihärdig och vill utmana mej. Västerlänning. Jag fick ge mej till slut, han hade väntat säkert ett par timmar. Fram med spelet på mattan. Självsäker start och jag som inte spelat mer ärn en enda gång här tidigare. Men jag fick hjälp med strategin, några goda drag klarade jag ändå själv. Han offrade sin dam för att jämna ut när det blev obalans. Min medhjälpare var lite för hjälpsam. Det var faktiskt lite orättvist. Jag skulle ha blivit schack matt långt tidigare utan tankehjälp. Lite utmattad i hjärnkontoret redan innan partiet. Oavgjort i schack heter väl något annat bland proffsen.

Inköp av en Daf blir två

Var får man tag på en Daf? Vår besökare önskade sig en sådan. Inga problem, det ordnar sig lätt. Besökaren blir hämtad och får sällskap till musiker-affär. Kan prova och se själv. Det köps två Dafar (heter det så?) som present härifrån att ta med hem. Så var lyckan gjord för en musiker på besök.

Hembakat

Två dagar före Eid ska "kolicha" bakas. Småkakor. Olika former, lite olika fyllning men samma deg. Vetemjöl, ägg, olivolja, mjölk, hjortronsalt. dadlar, kokos, nötter, socker till fyllningen.

Hela köksgolvet sjuder aktivitet. Ugnen på golvet, baket på golvet och alla oss på golvet. Vi är 10 st enbart kvinnor och barn.

Med väl bearbetad deg lär man sig lätt hur de små kakorna ska formas. Prat, skratt, sång til ända in på småtimmarna. Ungefär som ett annorlunda julbak.

Det blixtrade och första regnet kom inatt

Nattlig bilfärd. Blixtarna for över himlen som ett ordentligt fyverkeri. Inget muller hördes, de höll sig på avstånd. Imorse var det blött, rejält med regn har kommit. Det första på flera månader. Morgonen sval och luften känns ny och fräsch liksom alla dofter från växterna i trädgården. Tänk om man kunde hinna med en promenad i den vackra stadsparken igen idag igen efter jobbet.

Besök hos sömmerskan

Nya kläder till Eid. En bit tyg saknas. Vi får åka med den till sömmerskan. Hon har jättemycket att göra. En bra förevändning för att få västen gjord var att jag gärna ville se hur hon gör när hon syr den. Hon la gärna de andra sakerna åt sidan.

Måste vara en kraftig maskin för att kunna sy i tyg med paljetter. En Singer, den bästa maskinen. Köpt på bazaren. Nej jag har ingen Singer utan en Huskvarna, svensktillverkad.

Man klipper till på golvet. På mattan ligger massor av paljetter som lossnat vid tillklippningen. Man måttar på en annan väst som sitter bra så blir den nya västen precis så stor som kunden vill ha den. Ingen beteckning på storlek behövs då, stl 40 kanske det blev.

Sömmerskan sitter också på golvet och syr. Vi som väntar sitter på golvet runt väggarna. Pratar och skrattar och tittar på. Barnen leker. Syateljén är ett litet rum med ingång bredvid garaget i en vanlig villa. Det är kväll, inte stänger man inte när det är så mycket att göra före Eid. Vi får vindruvor och vatten under tiden vi tittar på och sömmerskan syr. Västen blir klar, vi tackar och går.

Vägvisare

Mitt i taket på hotellrummet. Bra att veta åt vilket håll mattan ska placeras när man ska be till sin gud vänd mot Mekka på rätt sätt.

Mötande ullhav

Bääääää.

I väntans tider - på månen

Nu minsann kan man mest likna det med advent och motsvarande julen närmar sig. Det städas, putsas och fejas, presenter ska inhandlas, maten och godis, kakorna, nya vackra kläder till hela familjen och all slätkinga som ska komma på besök och besökas. Frågan är bara när festen kan börja. Det beror på månen. Och man måste vänta till den siktats uppe i skyn. Antingen natten mellan lördag och söndag eller också ett dygn senare. Går inte att säja säkert. Då vidtar tre dagars festande eller mer.

Alltså antingen är kontoret stängt söndag, måndag, tisdag eller också måndag, tisdag, onsdag. Och man kan inte veta det förrän månens siktats. Då går meddelande ut via radio och TV att nu är det ny månad, Ramadan är över och Eid och festandet börjar. Omöjligt planera mera noggrannt än så. Det bara är så här helt enkelt. Annorlunda.

H1N1

Den sortens svin finns visst överallt. Influensan. Undrar hur det blir med tillgång till vaccin. Hur sköts prioritering mellan människor. Hur sköts prioritering mellan folk, mellan länder? Vem ska få stå först i kön? Och vem bestämmer vem som står först i kön?

Om tillit och bemötande

Tänk dej att du är ute på resa från en plats till en annan. En rätt lång resa. Du är i en ort du aldrig tidigare besökt. Stannar vid en liten butik längs vägen. Du behöver lite vanliga saker, nåt att dricka, vatten, lite tilltugg. Inget speciellt med det. Och så ska du betala. Vet du vad som är den första frasen blir som du möts av från han i butiken? Inte det du som svensk förväntar dej. Det blir inte"trettifem och femtio tack" med betoning på tack som en uppmaning. Det är ju vad man är van vid.

Nej såhär: "Jag kan bjuda dej på det här". Va? Jo, det är sannt. Faktiskt!

Och det gäller alla och alltid. Snacka om tillit till att du betalar om du kan och om ett fint bemötande. Såklart man betalar för sig. Om man kan. Den som inte kan betala behöver inte skämmas för det. Finfint.

Jakt av fåglar med hjälp av bär

Små gröna bär plockas och kokas till sågon sorts klibbigt klister som man stryker ut på en bergvägg eller liknande. Fäglarna dras dit och fastnar i klistret. Infångade. Ska man tro på det måntro? Det var i alla fall så de fyra männen, två pojkar och två äldre gentlemän förklarade vad de höll på med. Man kan också använda bären till läkande salva berättades det. Men om man smetar på klistret på kroppen och fåglarna fastnar på en hur blir det då måntro?

Med tårna i Zab

Floden Zab. Den kommer från kurdiska bergen och rinner ut i Tigris långt, långt senare. Inga tunga industrier här uppe i bergen. Rent och kallt vatten från bergsmassiven. Måste stoppa ner fötterna och känna på det. Dy på botten. Man får kliva försiktigt, det är halt och dyn ovanpå stenarna virvlar runt tårna så fort man rör dem. Akta dej för krabborna får jag höra. Trodde det var ett skämt. Men nej! Det finns ju krabbor när man lyfter på stenarna. De pilade iväg på sned. Men mina tår klarade sig från krabbklor tack och lov..

Tvillingar med mångdubbel energi

Först två tvillingsjälar, unga män som söker nytt arbete. Glada och starka och arbetsvilliga på anställningsintervju. Kunde de måntro engelska tillräckligt väl för att arbeta i projektet med utlänningar? Absolut! inga problem alls. "praktiserat" med US army. De bara sprudlade av energi för nya uppdrag. Förmodligen också upptåg. Dubbel energi.

Samma dag på kvällen. Ett tvillingpar, flickor 13 månader. Tränar på att gå. Innan man går kan man börja klättra och hoppa och studsa. Det gjorde de. Många åskådare på plats och ju mera uppspelta blev de. Dubbel energi igen och igen.

Alla dagens tvillingar med all sin energi, gott hopp för framtiden. De får också många andra att orka, att anstränga sig utöver det vanliga. Det är jag säker på.

Två insiders på lunch

Eftersom det är Ramadan får man specialuppdrag. Att ta nyanlända amerikanska frun på lunch. De andra äter ju inte utan behöver vila istället. Frun har aldrig varit här förut men hennes make har jobbat här de senaste tolv åren. Det fanns många frågor i hennes huvud. Mycket som förvånade mej att hon inte fått veta långt tidigare. Men så är det nog. När mannen kommer hem vill han helst vara bara hemma och inte fundera så mycket på vad som händer därborta. Sedan finns det rätt mycket som jenkarna, männen inte snappar upp. Och vice versa också såklart. Mycket som vi kvinnor inte snappar upp också. Hon betraktade mej som en "Insider" både på jobbet och i landet. Samtalsämnen saknades inte.

Och jag fick en bra inblick i hur en amerkanska ser på saken från sin insida, en som också levat med händelsena i Irak under många år. Ingen avundsvärd sits. Dessutom fick jag en "insiders" syn på deras nya president, ändring av sjukvårdsystem m.m. Inte precis vad man väntat sig. Det blev en lång lunch.

Hos frissan

Så var det dags nu igen, Ofrånkomligt. Man måste gå och få håret iordninggjort. Man frågar en jobbarkompis. Hon vet och hon följer med. Det finns gott om skönhetssalonger. Men man kan inte se in i salongen med alla damer. Ingenting om vad som försigår där på insidan får synas ut. Helst. En skylt finns vid gatan så nog vet man att det är en salong där men att försöka kolla från utsidan hur den verkar vara, det är omöjligt. Man går alltså på rekommendation och man har ju med sig tolk som kan beskriva hur man vill ha kalufsen fixad, klippt och färgat. Klippningen blev bra och färgningen av slingor, den tar sin tid. Samma omständiga procedur som hemma i Sverige med färger och blanda och greja. Två färger ska det vara. Minst. Kladdet på huvet måste sitta i en god stund. Tid att betrakta omgivningen, de andra kunderna, hur de beskriver vad de vill ha gjort, se hur det klipps och resultatet.

Rätt som det är går strömmen och frissan slår med uppenbart van hand av en huvudsäkringen, går ut på gatan där dieselgeneratorn står (finns med på bilden under skylten), drar igång den som om den vore en gräsklippare. Hon får rycka några gånger innan den puttrar igång. Nu kommer lyset tillbaka, ACn går igen och hårtorken blåser igen, den som hon höll på med.

Min tur igen. Nja, helt nöjd med färgerna är jag inte men frissan får att nytt försök imorgon att få dit mer färg runt ett blåögt blekansike. Då blir det säkert jättebra.

Trådlöst förr och nu

Läser om förr i tiden. "Road through Kurdistan". En bok skriven av engelsmannen Hamilton om vägbygget mellan Erbil och Rawanduz 1928-1932. Intressant på många sätt.

Fastnade för vad han skriver om "Wireless". Han köpte en sådan i London till den kurdiske stamledaren i Rawanduz. Han beskriver fascinationen hos manskapet medan man fick igång detta tekniska vidunder och kunde lyssna på tal och musik från Europa. Ända från England faktiskt. Via luften. Radiosignaler. Den första radion och enkelriktad kommunkation från omvärlden långt in ibland de kurdiska bergen för ungefär 80 år sedan.

Nu finns "wireless" långt upp i himlen över de kurdiska bergen. Satelliterna. Internet, hundratals TV-kanaler. Och radion också förståss. Paraboler finns i minsta lilla by. Och informationen kommer inte bara från Europa. Man kan lyssna på sin egen högt älskade musik också numera.

Hundratals

Skymning, min termometer har pajjat men kroppen säjer att det är dags för promenad. Fram med apostlahästarna. Apropå apostlar så var de kanske här. Åtminstone Petrus om jag minns rätt. Hundratals steg.

Två kvinnor sitter i en port på marken och slickar på varsin glass. Den ena ung med västerländsk klädsel, den äldre i typisk kurdisk kvinnoklädsel.

Fågelsång, hundratals småfåglar i ett och samma träd, vilket liv de för! De har en storslagen fest, god mat (vet inte vad) och sjunger för full hals.

Porlande vattendroppar, hundratals. Någon vattnar på andra sidan muren. Det gröna sträcker sig över muren och fram till mej.

Flanerande människor övrallt runtom mej. Barnen leker i den fina lekparken invid kyrkan. Andra besöker snabbmatsrestaurangen Laffa på andra sidan gatan. Upplyst med kulörta lyktor som om vore det kräftskiva.

Går in genom grinden igen till området där jag bor. Genom den gemensamma trädgården. Fontänens skvalande ljud. Gräset som hålls grönt med bevattning, ser ut som om gräset tycker det är lite påtvingat, konstgjort med detta vatten. Skulle det hellre vilja anta brun färg och vila kanske? Blomrabatter med hundratals blommande växter i alla tänkbara färger.

Hundratals små vackra vardagsminnen samlas, lagret fylls på. Lager på lager, dag för dag, vecka för vecka, månad för månad. I Irakiska Kurdistan.

En gräshoppa gör inte så mycket

En enda gräshoppa gör inte så mycket. Speciellt inte om den är stendöd. Men på golvet i vardagsrummet får den inte vara i alla fall. Stor var den, kanske 3-4 cm lång. Brun. Det är bara det att de kan förekomma i 100-tals, snarare 1000-, 10 000-, 100 000- eller miljonstals. Och levande. Det har emeleertid inte hänt här nu. Men det kan hända. Åtminstone förr i tiden. De äter allt i sin väg . Till och med kvarlevor av sin egen art. De kan passera vattendrag genom att gå på de som drunknat innan. Eller hoppar kanske? Troligen har moderna kemikalier gjort slut på den här sortens ohyra. Åtminstone stora invasioner. En enda gräshoppa gör inte så mycket.

Planer för framtiden

En framtisplan (roadmap) för sport. Låter det konstigt? Det behövs i Irakiska Kurdistan. Livet förbättras stadigt och till den kommande välfärden hör att kunna sporta, dels för nöje, dels för att leva ett hälsosamt liv.För oss kan det kännas alldeles självklart och här ska det också bli självklart är det meningen. Här är länken till den, nu översatt till engelska.

Gula sidorna

Så bra att gula sidorna finns! Inte så lätt få tag i information. Inga telefonkataloger och det normala är att man har "prepaid", förbetalt telefonabonnemang. Inget system för exakta adresser för utdelning av post heller. Speciellt bra med Gula sidorna här alltså.

Vad nu då - en elgräsklippare i oljans förlovade land! Alldeles utanför min dörr. Mindre buller, mindre lukt, mindre utsläpp. Det tycker nog jag är bra.