Sovmorgon medan regnet stannar kvar ute

Regnskurar, solen lyste i morse men då var det sovmorgon. Bra med regnet. Därute alltså. Inte inne. Det är inte lika roligt när det regnar in. Eller blir fuktigt och mögligt i fönsterkarmen. Regn ute är bra, inte inne. Två bilder från nybyggda English Village i Erbil. Fint rent och snyggt och sådana tak som på husen i English Village ser man inte ofta här. De har taken kan man inte beträda för att kika på solen eller månen eller stjärnorna. Det brukar man kunna göra. Eller för att kunna sova på när hettan blir stark längre fram. Men visst känns det lite mera hemma på något sätt. Vattentankar och AC är under de sluttande taken på de här husen. Balkongen fungerar bra för Solen, stjärnorna och månen. Och att sova på också när man behöver nattens svalka. Men det regnar in i de här husen. Åtminstone två av dem som jag vet och bott i. Balkongens golv lutar inte rätt och det finns ingen avrinning. Man glömde väl det kanske på ritningen. I fönstersmygen samlas fukt, vet inte om det hann börja mögla men jag slängde paketet med flingor som stått där, blött papp,  kändes inte fräscht längre. Där jag nu bor regnar det inte in. Inte ens från det platta taket, ja jag har kollat för säkerhets skull...

Man sitter inte inne i någon självklar värme och myser medan det regnar. Nej man slår på värmekaminen först. Annars är det kallt inne också. Och fuktigt. När det regnar. Kaminen både värmer och torkar. Men visst vore det fantastiskt om man kunde få hit lite svenska byggteknik och isolera alla de nya hus som behöver byggas här ordentligt. Isolering som håller kyla och fukt ute en del av året. Och värmen stannar inne. Isolering som håller hettan ute andra årstider. Och som ljudisolering likaså. Åtminstone för de hus som ligger närmast den stora vägen utanför English Village. Tre filer i vardera riktningen av nybyggd väg bara några meter bort från balkongen. Då skulle man kunna ha sovmorgon inne i tystnad även på sommaren.

Reflektioner i månsken

Tittar på BBC WorldNews nu igen. Året var 1972. Då genomfördes den senaste av människor befolkade flygningen till månen. Apollo 17. Vilket land som genomförde den bedriften, det vet vi. Alla dess rymdfärder bidrog med fascination och fantasi under min ungdom. Samma år 1972 förstatligades oljeindustrin i Irak, ni kan säker gissa av vem. Man kan reflektera över vad dessa två stater satsat helt obegripliga summor pengar på under detta årtionde och de år som sedan skulle följa. Om det var rätt eller fel av den ena eller andra överlåter jag åt andra att debattera. Baathister gjorde två försök att röja Barzani ur vägen, att döda denne folkets ledare. Det sista försöket gjordes 1972. Sedan rådde fullt krig i Kurdistan. Jag själv avslutade mina studier och blev småbarnsmor under denna tid. I lugn och ro i Sverige. Vilken lycka och framtidsdrömmar. Mina vänner i Kurdistan har en helt annan historia att berätta om det årtiondet. Flykt undan förföljelser och grymheter av alla slag, nedbrända hem och byar, barn föddes i grottor medan fadern höll vakt utanför natten igenom, släktingar - ofta fäder - som inte finns längre. Eller bröder som togs till militärtjänst. Och om sammanhållningen som folk. Blickar  vi mot samma himlen och månen så tänker de "Safe Heaven" som räddade dem men först tre årtionden senare. Mina små barn hann bli vuxna. I lugna trygga Sverige.  

Kurdistans folk behöver hjälp med återhämtning och att få vila ögonen på sitt vackra land och lära sig drömma. Drömma om en ny framtid. Det andra landets folk behöver också se vår jord och förstå vad begränsad förbrukning av resurser innebär i praktiken. I varje fall en del av dem.

"Our stories are singular but our destiny is shared" säjer Obama.