Smack smakar smaskens!

Hmmm, kom på ett litet julklappstrix.

Smack från Kurdistan, små fröer. Eller är det bär. Hårda är de. Gråbruna. Man stöter dem o morteln. Inuti är de röda. Smakar lite åt citron. Strö på din grönsallad. Smakar smaskens. Smack.

Har smack över om nu någon skulle bli nyfiken!

Pirozbi Newroz och tack för mej för 2009.

Den här bloggen om min vardag i Irakiska Kurdistan avslutas nu. När jag visade den här bilden för en äldre människa här kom den spontana frågan: Var i Kurdistan är det här? Det gick inte att svara på. Det kan vara från många ställen. Det skulle kunna se ut så här lite varstans. Både i Kurdistan och i Skandinavien. Konstnären heter Richard Insulander och den här bilden gjorde han långt innan han själv kom att besöka Kurdistan. Världen ser inte så olika ut som vi tror. Bara lite annorlunda. Det här blir alltså sista inlägget. Kanske återkommer jag. Gott Nytt År!

Pirozbi Newroz!

Att köra mot rött ljus

Det kan handla om trafik. Men det kan handla om civilkurage också. Kanske ska man inte alltid göra som man blir tillsagd och som det förväntas av en. I Kurdistan är vi rätt många som kör mot rött ljus ibland. Men man måsta se upp ordentligt och vara försiktig när man gör det. Så att ingen kommer till skada.

Svampskörd

En av mina frågor har med ja besvarats. Det finns svamp i Irakiska kurdistan. Champinjoner. Oooohhhhhh vad de doftar gott! Redan plockade. Undrar när jag kan få följa med och plocka svamp jag också.

Ska man vara rädd?

Pesh Merga, militärer på parkeringen. Ska man vara rädd då? Absolut inte. Dels är det vanligt här, dels ska man nog vara tacksam att de finns. En påminnelse om verkligheten bara och det kan ju vara nyttigt.

Blandade byggen, blandade känslor

Nybyggt hus, inflyttat klart nu. Har sett det växa upp under mina promenader.

Nu har man flyttat in. Nytt och fräscht. Härligt.

Men snett över gatan ligger taggtråd kvar på taket. Stålbalkar gapar. Blandade känslor.

Sällskapssjuk bäbis

Det här lille krabaten är bara 9 veckor gammal. En minipapegoja. Uppfödd på holländsk papegojfarm. Vaccinerad och kontrollerad och importerad hit enligt konstens alla regler. Han fick följa med sin nya matte i en speciell flygbur. Man kan inte ha djur i handbagage. En omständlig och kostsam procedur. 200 dollar. Men nu har fått det bra. Han har bra familj och egen rymlig bur. Mat för 6 månader fick han med sig för säkerhets skull. Men han är otroligt sällskapssjuk. Sitter på någons axel eller som här på knät. Han kan flyga, men vågar inte om det inte blir för lång. Bara några decimeter. När han ska nattas och sova i sin bur har han fått en alldeles egen liten handduk som han kryper in i. En dag försvann han. Matter skulle byta kläder, satte ner honom en kort kort stund bara för att ta på en annan tröja. Vips var han försvunnen. Han hade krupit ner under en filt. Tänk om matte fått för sig om att sätta sig ner just där....Ingen i familjen vågar tänka tanken tillplattad papegoja. Små papegoj-bäbisar vill alltså gömma sig under en filt eller handduk när de blir lämnade ensamma. Sympatiskt.

Värmare

Två varianter på värmare. Värmekamin, otroligt effektivt. Direktstrålande. Mjuk skön filt att krypa under. Också effektivt. Kombinationen är helt oslagbar här just nu. Fungerar bra ner till sådär +10°.

festlokal

En enkel lokal kanske men stor. Den rymmer bröllop med flera hundra gäster. Också "graduation party" och kanske andra liknande händelser. Många människor möts, en anledning bära vackra kläder, musik. Glädje. En festlokal.

Enkel mediareklam

Ritat längs muren mot gatan, smart bra reklam och enkelt budskap.

Spärrad väg, genväg eller omväg

Visst kan man gå varsomhelst. Här är lugnt överallt. Men ganska ofta är vägen spärrad. Så här. Då får man gå runt och det kan bli en avsevärd omväg det. Eller genväg är senväg.

Till kyrkan i advent

En kyrka i Ankawa. Gudstjänster på söndag även om lediga dagen för de flesta är fredag. Man kan ta lite ledigt på söndagen ifall man vill gå i kyrkan på första advent.

Världens sämsta arbetsgivare

Det lär vara svenskar det! Personlig uppassning i andra länder. Vi vill ju vara vänner med personalen. Det går inte. Det funkar inte. Kulturkrock. En del av min vistelse i Irak har jag haft det. Maten kom och ställde sig på bordet framför mej. Visst var det bekvämt. Lyxigt? Kanske. Men det passar inte mej. Jag fick inte välja maträtt. HAN bestämde Den andre som var husets herre. Jag fick för all del helt bestämma tidpunkt när jag ville äta och jag behövde ju inte äta upp allt. Det kunde jag inte. Alltid var det för mycket. Vissa dagar blev det ingen mat. Personalen (han) ringde, en faster kanske hade dött ena gången. Då går det före att åka till den famlijen och sörja. En annan gång var fruns mamma sjuk. Familjen hade alltid företräde. Ibland fanns inget att äta och jag hade ingenting att göra egen mat av, ibland kunde jag tassa ner till personalens lilla skyffe och ta mat på egen hand. Man kunde aldrig vara helt säker. Av någon anledning så hände dessa icke-mat-tillfällen enbart när husets herre inte fanns på plats. Då gick HAN före liksom.

Men frukost på bestämd tid. Serverad. Underbart. Det passar mej. Jag som är så morgontrött. Frukost ska vara precis samma från dag till dag. Jag fick faktiskt en egen önskan uppfylld när jag bett om det. Alla dagar därefter. Ett glas juice extra. Tänk om frukost alltid kunde trollas fram på det viset.

För denna service fick jag betala i efterskott. En tredjedel av totalen skulle jag betala i slutet av varje månad. Mat för fyra personer. Visste aldrig hur mycket det kunde bli. Bestämde ju inte vilken mat som skulle hamna på bordet och kunde inte heller vara helt säker på att det blev någon mat. Nej, det fick bli slut på det där. Sådan service passar inte mej. Fick offra den fantastiska frukosten i det beslutet.

laga mat i mikro

Gör precis likadant som hemma. Bara det att korven är gjord på kyckling.

För en som inte har matlagning som hobby är detta OK men det hindrar inta matätande kan vara en hobby för det.

Avsked kan se olika ut

Jag kan välja flyget, snabbt och bekvämt. Åka hem.

Ett annat sätt är att vandra över bergen. Mödosamt och osäkert. Kanske på väg bort, inte hem.

Mogna apelsiner

i Nu är rätta tiden för apelsiner och andra citrusfrukter. Finns i nästan alla trädgårdar, på alla villatomter. I min barndom kom apelsinerna till Sverige lagom till jul. Det är helt enkelt för att de mognar nu. Det är deras säsong.

På vägen till jobbet

Jag går till jobbet varje dag. Huset, målat i orange rakt fram är målet. Där finns kontoret. Eftersom det är ont om kontorsbyggnader hyser många företag in sig i familjehus. Villor. Behöver man större utrymme hyr man en villa till. Och sedan ytterligare en. Vi har fyra stycken att rotera mellan just nu. Det är inte inte speciellt praktiskt men det duger bra som en temporär lösning. I väntan på nya fina och ändamålsenliga kontorslokaler.

Antenner

Tänk, utan antenn skulle jag inte kunna få ut det jag skriver nu på internet. Den lilla fyrkantiga på taket på mitt hus är bara första steget. I andra ändan finns en mast med flera antenner på. Och så håller det på. Samma sak om jag lyfter mobiltelefonen och ringer någon eller SMSar. Samma sak överallt. Antennerna på taken, tallrikarna, därifrån kommer alla kanalerna op TV. Inget av allt detta har funnits särskilt länge. Och snabbt har vi vant oss och tar et fören självklarhet. Nå, en del kanske tror att det enbart tillhör ett väl fungerande samhälle som Sverige. Så är det nu inte. Om man vänder på det då. För att få ett väl fingerande samhälle räcker det alltså inte med antenner. Det behövs andra sorters antenner som lyssnar på andra sorters signaler. Det behövs riktiga livs levade mäniskor. Som lyssnar och som talar. Som ser och noterar och som åtgärdar saker. Hela tiden behövs detta. Man kan visserligen få mycket kunskap och information på avstånd, via internet, via TV, via telefon, via böcker och filmer.

Ljud, bild, rörelse i bild och ord får vi men inte lukter, kombination av olika lukter samtidigt, inte heller smak. Och inte uppleverlsen av Nu:et - kombinationen av den egna känslan. Så det hjälps inte. Att vara på plats och nära ger mer. Speciellt om man försöker ha alla sina egna sinnen öppna som om de vore antenner.

Holländska blommor

Superfräscht! Doftar härligt. Diskussion om doften var äkta eller ej, samma med färgerna. Svarta tulpaner kom på tal. Holländska blommor men köpta i Erbil. Vi har dom väl i Sverige också va?

Sugen på färska dadlar?

Härodlat är alltid bäst. Just nu och under några veckor är det säsong för färska dadlar. Alltså inte torkade som man kan köpa i Sverige. lagom till jul Det blir så mycket mera smak med färskt och odlat här. Dadlarna är ofta dammiga redan där de växer och köper man dem färska måste därför tvättas ordentligt. Därför ligger de på hushållspapper som suger. Purfärska. Smaskens helt enkelt.

IKEA Food påsen

Marabou + Leksands knäcke i påsen. Mums.Med det kom från Tyskland, en tysk bekant. Hallå! IKEA behöver finnas här. NU! Möbler och inredning mitt i värsta byggboomen.

Utan vaccin

Har frågat hur det står till med vaccin för H1N1 här i Irak. Ingen vet riktigt. Det är information på TV och lite varstans om hur man kan skydda sig och andra mot smitta. Affischen på bilden har åkt upp lite varstans på jobbet under min försorg faktiskt. Men något vaccin har ingen sett till. Inte för någon. Då behöver man heller inte prioritera vem som ska få, inte skrämma slag på vissa om det skulle vara farligt att vaccinera sig, eller stå i kö för att få det. Inget av detta. Annorlunda här alltså. Om det kommer något vaccin hit? Det vet vi inte. Den som (över)lever får se :-)

Shanidar Konstgalleri

Ett konstgalleri mitt i Shanidarparken. Det är gratis. Bara att kliva in. Bara att andas in. Både musiken och bilderna, konstverken, skulpturerna. Jag tar inte kort därinne. Den som vill se och beröras ska själv gå dit. Musiken är vacker, lågmäld, kände igen då så väl ledmotivet i filmen "Love Story", tänk vad länge sedan! 60- eller -70 tal, minns inte exakt. Bilder och skulpturer berättar nutidshistoria från Kurdistan. Hästar, människor, hus, miljöer, landskapet med bergen och byarna som klättrar, vattnet. Känslouttryck och synintryck. Det mesta är andlöst vackert men en del bilduttryck visar också andra sidor av historien, för mej omöjliga att beskriva. De behöver ses. Ibland i vardagen ser man dem i ögonen när människor med ord berättar en del av sin historia. Anställningsintervju eller småprat och umgänge. Det går inte spårlöst förbi. Det fastnar.

Lekparken

En sko i rännstenen

Hur har den hamnat där? Den kan åkt av när man skulle in i bilen, det mest troliga. Var är foten den var avsedd för? Var är sko-maken måntro? Kanske en sovande liten människa som just då inte kände att skon åkte av.

De små fötterna har säkert andra skor, det är bara några meter till en alldeles ny skoaffär om det skulle behövas nya.

Inte bara en personlig framgång

Hon har fått beskedet. Lön för all mödan. Det strålar om henne. Vid årskiftet kommer hon att få sin utnämning. Till domare. Kvinnlig domare i Irakiska Kurdistan. Hon berättar att de var två kvinnliga kandidater av 52 som gick upp på prov. Muntligt prov. Bara en enda fråga. Man fick alltså ett enda rättsfall att redogöra för. Muntligt och omgående. Inom vilken lagområde kunde man inte veta innan. Flera månaders hårda studier och en enda fråga avgör om man ska klara det eller ej. Inte så konstigt om det strålar omkring en då man klarat det. När ens önskan och dröm nu går i uppfyllelse. En personlig framgång förståss. Men ännu mer en framgång för landet, ett land som varit laglöst men är på god väg ta sig ur det. Att få en ung, kvinnlig domare till sig för flera decenier framåt. Lycka till, båda två!

Shanidar Park i fredags 13 november

Händers och fötters verksamhet

Vad gör vi med våra händer? Allt möjligt. Här är en sysselsättning. Pärla för pärla kan man vandra med händerna. På samma sätt som att en tanke följs av nästa tanke. Eller när man skriver, bokstav för bokstav, ord för ord, mening för mening. Eller när man stickar, maska följer på maska. Eller fötterna som när man går. Steg följer efter steg. I en oändlig upprepning som emellanåt stannar av och sedan ta vid igen. Verkar vara något som hör mänksligheten till.

Tjuvläsa eller tjuvlyssna?

Läser två böcker med totalt olika innehåll. ”The Shadow Factory” James Bamford med undetexten ”The Ultra-Secret NSA from 9/11 to Eavesdropping on America” och Jan Hjärpes ”Tusen och en natt & den elfte september”. Vem är det som tjyvlyssnar på mitt hjärtas röst? Är det en allmäktig gud som Allah eller är det NSA? Eller både och? Eller ingen alls? För en svensk är svaret enkelt. Det är FRA såklart.

En liten sötnos gör entré på kontret

Denna lilla människa dök plötsligt upp på kontoret. Och nog fick hon uppmärksamhet alltid. Hon hade vaknat redan klockan sex imorse och visste att hon skulle få vara med på pappas jobb idag. Det var något alldeles speciellt viktigt det. Och pratat om det hade hon gjort hela morgonen. Men väl på plats här hade hon fullständig tunghäfta. Inte ett ljud kom ur den lilla söta munnen. Att försöka tilltala henne med något annat än kurdiska var ju inte att tänka på. Det var uppenbart alldeles tillräckligt att uppleva saken med uppspärrade ögon och öron.

En "tant" sprang iväg och köpte choklapudding och festis. Den lilla munnen öppnade sig när dessa läckerheter serverades. Xoshbi, Basha. Men något talat ljud kom inte ut. Inte ett enda ord. Såklart har jag tagit närbild när hon var vänd mot mej men det lägger jag inte ut på internet till allmän beskådan. Så det så.

Direktimporterad schweizisk choklad

Lite choklad - mums en vanlig vardag bland kontorsråttorna. Direktimport "premium swiss chocolates" som besökare hade med sig igår.