Ett konstgalleri mitt i Shanidarparken. Det är gratis. Bara att kliva in. Bara att andas in. Både musiken och bilderna, konstverken, skulpturerna. Jag tar inte kort därinne. Den som vill se och beröras ska själv gå dit. Musiken är vacker, lågmäld, kände igen då så väl ledmotivet i filmen "Love Story", tänk vad länge sedan! 60- eller -70 tal, minns inte exakt. Bilder och skulpturer berättar nutidshistoria från Kurdistan. Hästar, människor, hus, miljöer, landskapet med bergen och byarna som klättrar, vattnet. Känslouttryck och synintryck. Det mesta är andlöst vackert men en del bilduttryck visar också andra sidor av historien, för mej omöjliga att beskriva. De behöver ses. Ibland i vardagen ser man dem i ögonen när människor med ord berättar en del av sin historia. Anställningsintervju eller småprat och umgänge. Det går inte spårlöst förbi. Det fastnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar