Det finns naturliga och onaturliga gränser. En bäck är en naturlig gräns. Eller en å, en flod, en älv. Vattendraget börjar där vattnet kommer. Varför inte upp i bergen. Men även bergen är en gräns.
Vatten som gräns och berg som gräns. Landskapet Erbil i Irakiska Kurdistan avgränsas av två floder en i norr Great Zab och en i söder Small Zab. I öster finns bergen mot Iran. I de bergen där båda floderna Zab föds som bäck. Men i väster då? Där kommer nästa flod, den stora mäktiga Tigris och tar hand om det goda vattnet från de två andra floderna. En naturlig inramning av detta landskap. Hur många svenska landskap har vi med samma fina inramning? De små bäckarna som börjar någonstans längs gränsen till Norge och sedan blir de stora floderna som den mäktiga Östersjön i sin tur tar hand om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar