Hundratals

Skymning, min termometer har pajjat men kroppen säjer att det är dags för promenad. Fram med apostlahästarna. Apropå apostlar så var de kanske här. Åtminstone Petrus om jag minns rätt. Hundratals steg.

Två kvinnor sitter i en port på marken och slickar på varsin glass. Den ena ung med västerländsk klädsel, den äldre i typisk kurdisk kvinnoklädsel.

Fågelsång, hundratals småfåglar i ett och samma träd, vilket liv de för! De har en storslagen fest, god mat (vet inte vad) och sjunger för full hals.

Porlande vattendroppar, hundratals. Någon vattnar på andra sidan muren. Det gröna sträcker sig över muren och fram till mej.

Flanerande människor övrallt runtom mej. Barnen leker i den fina lekparken invid kyrkan. Andra besöker snabbmatsrestaurangen Laffa på andra sidan gatan. Upplyst med kulörta lyktor som om vore det kräftskiva.

Går in genom grinden igen till området där jag bor. Genom den gemensamma trädgården. Fontänens skvalande ljud. Gräset som hålls grönt med bevattning, ser ut som om gräset tycker det är lite påtvingat, konstgjort med detta vatten. Skulle det hellre vilja anta brun färg och vila kanske? Blomrabatter med hundratals blommande växter i alla tänkbara färger.

Hundratals små vackra vardagsminnen samlas, lagret fylls på. Lager på lager, dag för dag, vecka för vecka, månad för månad. I Irakiska Kurdistan.