Tänk dej att du är ute på resa från en plats till en annan. En rätt lång resa. Du är i en ort du aldrig tidigare besökt. Stannar vid en liten butik längs vägen. Du behöver lite vanliga saker, nåt att dricka, vatten, lite tilltugg. Inget speciellt med det. Och så ska du betala. Vet du vad som är den första frasen blir som du möts av från han i butiken? Inte det du som svensk förväntar dej. Det blir inte"trettifem och femtio tack" med betoning på tack som en uppmaning. Det är ju vad man är van vid.
Nej såhär: "Jag kan bjuda dej på det här". Va? Jo, det är sannt. Faktiskt!
Och det gäller alla och alltid. Snacka om tillit till att du betalar om du kan och om ett fint bemötande. Såklart man betalar för sig. Om man kan. Den som inte kan betala behöver inte skämmas för det. Finfint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar