En ny bekantskap idag. Född 28 juli i år. Bor i Bahrka i Irakiska Kurdistan. Vägde 3kg, ingen närmare angivelse i gram på födelsepappren, när hon föddes på en förlossningsklinik här i Hawler. Pappa var inte med vid förlossningen utan fick vänta utanför. Men han var med till kliniken i alla fall. Nummer sju i ordningen av döttrar. Jag beundrar modern mest. 36 år och nionde barnet. Gifte sig när hon var 16 år. Men nu är den lilla nya babyn hela familjens kelgris. Min också.
Hade turen att få mata henne med nappflaska och ordna med rapningen efteråt. Den lilla ammas förståss också. Vyssja och vagga och sjunga svenska vaggvisor. Är det inte underbart att få uppleva detta underverk med en ny alldeles färsk liten människas ankomst ibland oss om en gång till. Inte vet hon något om kulturskillnader ännu inte. Vilar tryggt i allas famnar ännu så länge hos lyckliga familjen. Blickar in i bruna eller blå ögon, spelar ingen roll ännu.
Hennes namn, Levin på kurdika, betyder rörelse, att röra sig. Det var störste storebror som föreslog det och hela familjen enades om det. När hon väl en gång förstått betydelsen av sitt namn kommer hon med all energi att gå in för att leva upp till just det - rörelse. Och med alla de många kurdiska danserna, man älskar att dansa i Kurdistan, så vad kan det bli av henne då? Just det "The Dancing Queen" fast på kurdiskt manér. Jag önskar jag får tillfälle att se henne då, 17 år från nu. Fast nu går jag och nynnar på Abba-låten i mitt eget lilla lyckorus över hur fantastiskt livet är. Bäbisar är lika fantastiska överallt men vilken låt man nynnar på skiljer sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar