Det finns en regel här I Irakiska Kurdistan, vi har samma regel I Sverige. Skillnaden är bara hur man följer den och förhåller sig till den. I Sverige följer man det och attityden är klar. Den som bryter mot den är den som ska skämmas. Kanske till och med bli bötfälld. Jag vet inte så noga.
Här I Irakiska Kurdistan följer man den inte. Ingen påpekar ens för det som bryter mot regeln att det görs. Man håller tyst. Varför?
Det är i och för sig många regler man bryter mot den här. Väldigt många. En utbredd vana att regler inte behöver följas. Eller snarare ovana. Ramadan innebär inte enbart fastande mage utan även att man inte ska röka.
Ändå satt jag häromkvällen vid ett bord på en restaurang under i övrigt gemytliga omständigheter, men där så många bolmade och rökte kring bordet. Kedjerökte, en cigarett efter en efter en… Och detta mitt under Ramadan. Det var i och för sig mestadels utlänningar. Men ändå. Eller kanske just därför. Var fanns respekten för den förhärskande kulturen i detta samhälle? Att ta seden dit man kommer och kanske känna in hur det känns på riktigt och på djupet att avstå saker. Förska något. Avstå njutningar. Om än bara för en kort period.
Och så på kontoret idag. Samtalet med en anställd. Det var då jag fick veta att man infört samma regel som i Sverige. Ingen rökning på offentlig plats. Om man nu smusslar med maten av respekt för de många muslimer som fastar under Ramadan, varför gör man inte samma sak med rökningen? Det är helt vidrigt om man tänker på respekten för muslimer under Ramadan. Tänk de som röker och nu avstår. De tvingas inandas röken ändå. Och detta med avhållsamhet som det handlar så mycket om under Ramadan. Att kunna avstå. Det var detta som den anställde ville prata om just idag.
Min egen tanke – tänk hur lätt det kan uppstå spänningar mellan den här kulturen med en månad av avhållsamhet och tystnad med vår egen tro att vi västerlänningar vet bäst och minsann har rätt att utöva våra egna behov och vanor även här. Har vi rätt till det? Här? Och nu under Ramadan? Har vi rätt till det någonstans eller någon gång egentligen? Om vi vill hjälpa och stödja ett land under uppbyggnad borde vi föregå med gott exempel Inte spela med i det spel som rökningen utgör en del av. Det gör många, många utlänningar här och nu. Det är inte uppbyggande utan dess motsats – Det är nedbrytande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar