Mat på bordet snabbare

Tillåter mej en liten reflektion härifrån över vad som just nyhetskommenterats i Sverige i samband med konferensen EDD European Development Days. Det har uttryckts kritik från åtminstone två afrikanska ledare att man inte kan ordna mat på bordet så speciellt snabbt med att ge bistånd till att ändra på styrelseskicket i fattiga länder. Att det vore bättre om biståndet i högra grad användes till mera direkta åtgärder såsom byggandet av infrastruktur när man vill bekämpa svält och fattigdom. Jag tror faktiskt kritiken är berättigad. Att se till att det finns fungernade transportleder, elektircitet, vatten och telekommunikation gör det faktiskt enklare för den indiviuella människan och lokala småföretagare att kunna driva sin verksamhet, att transportera varor fram och åter, att skjutsa människor till sjukhus, att ringa och komma överens om saker osv. Tänker man kanske lite fel bland de styrande i de där mätta länderna där detta med fungernade infrastruktur är en självklarhet. Mat kommer inte med självklarhet och snabbt ut ur en demokratiskt vald styrande församling. Det kommer från en åker, en lastbil och en affär som säljer det. En av förutsättningarna för att själv orka bryta sig ur förtryckt är att det först kommer mat på bordet snabbare.