Amedi

Stadens namn kan stavas på en flera olika sätt. Amedi, Amediya eller Al Amadiyah.  Men när man först får se vyn av staden på avstånd, då spelar det ingen roll. Har man sett den så har man helt enkelt. Den ligger på en alldeles egen högplatå. Och det har den gjort sedan urminnes tider. Synlig på långt, långt håll. 

Naturen från början försett staden Amedi med en alldeles egen tillfart. En ganska smal rygg/ås alldeles lagom bred och hör för att det ska gå att ta sig dit. Men ingen kan ta sig dit utan att bli upptäckt. De är väldigt brant på båda sidor åsen. Det är en vacker stad att se på. Och urgammal.

Två saker utmärker just Amdei i mitt huvud.

Det första: Amedi kunde varit ett fort, en försvarsanläggning. Det brukar det vara när det ser ut så där. När naturen gjort det försvarbart så brukar människan se till att göra resten för att få det till en försvarsanläggning. Men inte här. Inte Amedi. 

Den andra saken med Amedi som också är helt annorlunda mot vad man föreställer sig. Det finns ingenting som liknar turister eller en plats bara för att spendera sin ledighet. Allt folkliv klättrar på bergssidan på vägen dit. Man ser staden på avstånd från bergsidan mitt emot. Massor av bilar, folk, trängsel, poliserna visslar och försöker hålla ordning. Bullrigt och det stinker avgaser där folk går med sina hela stora familjer, inklusive kvinnor och barn, mitt bland bilarna. Men när man åker över åsen, in genom porten i staden Amedi är det fullständigt lugnt och tyst. Nästan öde, ingen trafik. Men husen ligger trångt så det är ändå en levande och fungerande och en förhållandevis modern stad, säte för distriktet med samma namn. Nu var det ju fredag när vi var där, alltså veckans lediga dag. Men jag hade tänkt mej att om man åker dit, åker man till själva staden. På denna gåta finns det en förklaring. Det är vattnet. Vattnet som behövs för svalka finns vid bergssidan mitt emot. Ett vattenfall. När hettan sätter in senare, är det förståss skönt med porlande vattenfall och då väljer man en sådan plats. Man söker sig alltså inte till solen som vi svenskar gör utan till först och främst till skuggan. Den skugga där det också finns porlande vattnet eftersom det svalkar luften naturligt.