Affärslunch på Ankawa Palace hotell. Vita dukar, buffé och tränad serveringspersonal. Både kvinnlig och manlig personal. I likadana kläder. Vit skjorta, röd väst, mörka byxor. Det är något mycket ovanligt här. Att se män och kvinnor göra samma jobb och ha samma förutsättningar för det. Det är så pass ovanligt att det är värt att ta fram kameran och föreviga det och dessutom skriva om det. Man kan tycka att förutsättningar för de två könen inte är lika i Sverige om man jämför. I varje fall för medelsvensson. Nåja, en servitris får gärna ha en lite väl kort kjol och kläder som framhåller former och kroppsdelar. Men här är båda väl (på)klädda och det ena könet behöver inte alls exponera sig mer än det andra. De är lika. Så kan man också jämföra. Men tar man en vidare vy om livet i stort. Då kan man inte ens jämföra här. De båda könen lever helt enkelt helt olika liv. Nästan som en icke-fråga för medelkurden. En självklarhet. Så olika är det. I normala fall. I praktiken. Det finns undantag. Till exempel utlänningar. Som jag. Men det finns fortfarande mycket starka begränsningar vad jag kan företa mej enbart på grund av åtskilnaden mellan könen. Och det gäller båda könen. Att inte trampa över gränsen för vad som anses OK. Det är stor skillnad för mej om jag går på lunch med en kvinnlig eller en manlig kollega. Men på affärslunchen idag var det blandat 2-3. Det är OK. Men gör man det på ett av de äldre etablerade traditionella hotellen så hamnar man automatiskt på "familje-delen". De andra avdelningen är helt avdelad för affärmännen. Men det här hotellet är nytt och ligger i Ankawa som är en kristen stadsdel. Det är skillnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar