Tanka bränsle

PÅ ett och ett halvt år hinner en hel del hända. Detta med att tanka bränsle kan få symbolisera det. Man kunde stå längs huvudgatan från Ainkawa in till Erbil City och sälja dunkar med färgglatt innehåll. Nu går det inte längre, ny väg byggd och det finns riktig bensinmack. Gudskelov! Tänk er risken för bränder, självantndning i hettan eller bilmotorer som man glömt fimpa. Och som sagt alla fimpar från rökare som inte kan hålla sig tills det blivit klart med tankning. Hemska tanke... Har sett rökmoln mer än en gång. Bränder är det näst trafikolyckor där man ligger i topp.

De där plastdunkarna lär i vissa fall vara hämtade direkt från någon läckande oljepipeline. När ingen såg det. Ingens egendom, det där innehållet. Det svarta guldet. Vad det egentligen innehåller ja den risken får bilmotorns ägare ta själv. Men billigt och pengarna går ju direkt till välgörenhet. De som gör detta, deras enda inkomstkälla. Oljekällan direkt. Beroende på vem man anser att den här naturtillgången ägs av blir slutsatsen om det är stöld eller inte lite olika.

En annan varant är faktiskt ordentlig plåttank på jeepflaken eller efter traktorn.  Lite, lite säkrare hantering. Och på landsbygden ännu det enda alternativet. Man bör nog känna till infrastukturen och försäljaren för detta. Det gör lokalbefolkningen.

Men inte tankar jag på någon av de ovanstående. Nej det får bli en nybyggd bensinmack för säkerhets skull. Kosta vad det kosta vill.

Det går framåt snabbt, de gångna 18 månaderna. Saker ändras.