Rotlös och ständigt uppkopplad - javisst, varför inte!

Rotlös och ständigt uppkopplad, sådan är den moderne svensken. Men är det jag det? Tänkte jag när jag hörde Johannes Ekman kåsera via podradion idag. Jaa, varför inte. Men kanske inte på det sätt han beskriver det.

Fast rotad i min svenska uppväxt, en riktig lantis. Har efter modigt övervägande dragit upp mina rötter ur den svenska kalla gråsvarta rätt så lösa myllan. Och stoppat ner dem i den brunare, lite hårdare och när de regnar kletigare myllan, här i Irakiska Kurdistan. Många tusentals irakier har gjort den omvända resan. De hade förståss inte möjlighet att överväga saken utifrån samma grunder som en privilegierad svenne kan göra.

Det är inte så svårt nu längre att plantera om sig. Byta jordmån lite då och då. Ny näring. Att kunna växa med andra förutsättningar. Att bli gödslad med annan gödsel. I civilisationens vagga. Men man måste se till att få med sig rötterna och sedan se till att gräva ner dom i den nya myllan. Annars kan man inte dra nytta av den nya gödseln, den nya näringen. Känns inte ett dugg traditionslöst. Snarare tvärtom.

Att kunna vara städigt uppkopplad är en helt fantastisk tillgång såsom varande planterad en bit bort. Man kan hålla kontakten. Det kunde inte utvandrarna göra på Wilhelm Mobergs tid. De bara försvann. Från Sverige. Det gick lång tid mellan breven. Om det skickades några. Hur var det med skrivkunnigheten måntro? Tangentbordet är instruktivt och snabbt jämför med pappret pennan och bläckhornet. “Kladdar” man så finns det en bakåt-pil-tangent bara.

Med uppkopplingen kan man ju behålla de gamla traditionerna. Som att lyssna på programmet Sommar i P1. Nedladdat. När man vill. När solen och värmen och regnet därute nu i oktober-november mera börjar likna svensk sommar.

Man kan samtidigt fnissa åt isbrytande kommentarer på Facebook, grannen hemma som fick skrapa rutan imorse. Mejla kompisen om senaste idén om en gammal handarbetshobby. Inte kan jag sluta sticka&virka, det som följt med släktleden så långt tillbaka jag vet, bara för att jag inte sitter på en pinnsoffa hemma i ett 50-talskök i Sverige. Det går precis lika bra att göra det sittande direkt på en vacker orientalisk matta, med en rejäl kudde bakom ryggen och en hel skock storögda ungar runt omkring. Vari skulle traditionslösheten bestå?

Och trådlösheten då? Med internet upp i satelliten, den är förståss rotlös. Liksom det lilla SMS-ets väg hem till kärestan eller pratet som ringlar iväg genom luften från mobilens lur.

Så ja visst, rotlös och ständigt uppkopplad, sådan vill jag vara och är därmed en helt vanlig svenne som jag förstår det.