Här bor en sångerska. Jag vet det och några till. Det är inte många som kommer hit. Man vågar nog inte det. Då får man heller inte veta att det bor en flicka med mycket vacker röst här. Och hon vet hur den rösten ska användas. Man lyssnar gärna bekvämt på raspig gammal sångerska från någon förföfluten tid hemma i soffan. I det bekväma. Någon annan som inte sjunger längre men som kunde sjunga förr. Som redan är världsberömd och kanske badar i berömmelse och pengar och makt. Kanske från ungefär samma del av världen. Hon, denna gamla är redan välkänd för miljontals människor. Därför lätt att hitta i skivbutiker, lätt att få veta av andra. Men denna nya lilla sångerska med underbar röst, som hon vet hur man använder. Hur får man kontakt med henne? Man måste söka sig till henne. Ingen kommer att visa vägen till henne. Den får man faktiskt leta upp själv.
Hon har ett arbete. Hon är herdinna, vallar getter. Getterna får lyssna på henne. Det måste de få. Hon tränar helt säkert sin vackra röst emellanåt. Kommer detta hennes sällskap någonsin att berätta för mänksligheten vilken vacker röst hon har? Det tror inte jag. Jag skulle så gärna vilja se denna herdinna högtidsklädd få sjunga för många fler lyssnande öron. Men hur ska det gå till? Kommer någon henne till mötes där hon är? Hon är en blivande kvinna i ett land där kvinnor av hennes klass inte ska synas, inte ska uppmärksammas. De ska vara tysta.Kommer någon att lyssna efter hennes egen röst? Eller kommer någon att föra hennes talan? Har hon själv något val? Knappast. Hennes framtid ligger i någon annans händer. Inte i hennes egna lortiga händer. Inte i hennes egen röst. Någon annan måste ge henne sin röst. Först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar