Två gamla vänner

Jag har gått förbi flera gånger. På mina kvällspromenader. Kvällarna kan förvisso inte kallas svala med svenska mått mätt. Men det är inte varmare än man kan gå en lätt promenad. Och det är så härligt att bara iakta gatulivet. Vardagslivet. Bland de som faktiskt bor här, lever sitt liv här och alltid har gjort det. Den ofattbart svåra historian till trots. Som sagt, dessa två kvinnor har jag passerat flera gånger, kan inte låta bli att titta på dem och fundera över hur deras livshistoria ser ut. Det syns att de njuter av vädret och varandras sällskap. Livfullt samtal pågår. Vanan att sitta direkt på marken har de kvar. Kunde till slut inte hålla mej. Kameran åkte fram trots att jag lovat mej att inte ta kort hur som helst på andra människor. Av respekt för deras intergritet. Men OJ vad de båda sken upp! De känner igen mej också. Två stora ganska tandlösa leenden var vad jag fick i retur. Den höjda näven betyder ingenting annat än att hon pratar med mej. På sitt språk. Och gestikulerar. Bilden är tagen för tre dagar sedan. Igår passerade jag igen. De vinkade på långt håll. "Chau Bash! "fick det bli. Vad ska man säja? Till sina två gamla vänner här i Irakiska Kurdistan. Livets små ögonblick är underbara!