lördag 21 februari 2009

En liten Rebecka

Bara namnet! samma som mitt eget barnbarn. Hon är kanske 6 månader. Alltid glad. Vem som än håller henne och alla sorters vyschande uppskattar hon. Hon är totalt oemotståndlig. Idag var hon och jag i samma kyrka, en kvällsgudstjänst och installation av en ny pastor. Rebeckas pappa. Efteråt var det dans, mera dans, lite frukt och godis. Middagen serverades efter att jag åkt hem och efter te'et. Ja man kan tycka det är bakvänt. Men fest var det. Rebecka dansade, hennes pappa nya pastorn dansade och jag dansade också. Kurdisk dans förståss. Men Rebecka är iranier från början. Och kristen. Och kurd. Och bosatt i Erbil i Irak. Det finns stora spänningar mellan iranier och irakier eller egentligen är det kanske mera politiskt. Jag förstår nog inte riktigt. Pratar man med de vuxna om det här med motsättningarna och kanske diskriminering, till exempel rätten till arbete här, så är det bekymmersamt. Naturligtvis vill man inte ha några motsättningar alls. Men det går inte att komma ifrån. Inte än. Man gör så gott man kan att överbrygga. Kanske tar det en generation till. Lilla Rebecka skrattar och ler i vilken famn som helst. Än så länge. Jag hoppas hon får fortsätta med det ett helt långt liv. Här där hon hör hemma i sitt eget land, Kurdistan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar