Se! vilken fin blomma jag fått. En stor röd ros. Livs levande. Inte billig plast.
Det är inte precis någon muslimsk tradition det här. Snarare amerikansk antar jag. I alla fall något positivt med ockupationsmakten. Den märks inte så mycket för övrigt här i Kurdistan. Här klarar man sig hyfsat på egen hand. När det gäller säkerheten.
Skulle önska alla kvinnor här samma ynnest. Ja, det gör jag, Männen och barnen också ifall de ville ta emot den. Och alla hjärtan hemma i Sverige också. Denna dag och alla andra dagar försöker jag ge bort så många leenden jag förmår. Givaren av denna blomma påpekade det för mej, att jag gör det. Ger bort leenden. Det var företaget säkerhetschef. Tack för uppskattningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar