Man blir lite utsvulten här i Kurdistan. Inte på mat. Men på kulturupplevelser. Igår kom en inbjudan på mejl till en jazzkonsert. Inte ett ord om vem som skulle framträda. Spelar ju ingen roll när utbudet i övrigt är så nära noll man kan komma. Bilturen dit var en upplevelse i sig och navigatören (jag själv) var mycket stolt över bedriften att hitta just idag, Halva stan var avspärrad så det gällde att krångla sig fram på smågator och gissa sig till var gropar och avspärrningar finns. Ordet samordning finns inte på kurdiska. I varje fall inte på gatukontorets motsvarighet. Avspärrningar och gropar avlöser varandra i kombination med lite VIP-besök och mera permanenta betongmurar för att skilja folk från fä. Eller nåt sånt. Men med näsan i vädret och koll på riktning, solnedgång och måne så vet man var man är i myllret på smågator i alla fall. Min kompis var en superchafför och jag en suprnavigatör.
Jazzkonserten var helt enkelt underbar! Helt otroligt vad svältfödd jag blivit. Det kändes som jag inte upplevt något liknande på åratal. Alvin Atkinson och the Sound Merchant Quartet. Taket lyfte sig nästan av en alldeles fenomenal spelglädje. Tack snälla Amerikanska ambassaden - US RRT (Regional Reconstruction Team) i Kurdistan och KRGs kulturministerium för den nära-paradiset-upplevelsen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar