lördag 18 april 2009

Solstickan och bilden av barnet


Solstickan är finfin. Inte bara bilden på svenska tändsticksasken. Med barnet och solen. Själva tändstickorna också. Man tar det för självklart och funderar inte ens över det. Inte förrän man möter något annat. Tändstickor kan vara tunna, tunna så att de går av nästan av sig självt. De kan vara tjocka också. Med stort huvud. Då brinner dom mycket mer och större. Okontrollerat. sedan kan träet i dem vara dåligt så att de går av vid minsta strykning mot plånet. Ren tur då om de inte hunnit fatta eld och man står med en stump i handen och det andra ramlat iväg. En del stickor saknar huvud. Dom går ju inte att använda alls. Utfyllnad i asken eller vad? Det handlar om kvalitet. Man är så van så man tänker inte alls på det. Utom när man nu fått upp ögonen för skillnaden.
Brännskador är vanligt här. En alltför stor andel skadade är barn. Det saknas skydd för dem överallt. Gasspisar, fotogenvärmare. Vårdslös hantering och förvaring av bränsle. Och det saknas tillräcklig kompetens för att ta hand om skadorna när de väl inträffat. Vad kan vi göra åt den saken? Vi som vet och kan? Exportera bättre bra tändstickor är inte det enda. Kan vi exportera kunskap kanske? Om tändstickstillverkning och om hur man förebygger och behandlar brännskador. Plantera träd av rätt sort som passar att göra tändstickor av.

1 kommentar:

  1. Klart vi kan exportera kunskap..förebyggande och behandlande kunskap är väl något vi i Sverige är rejält bra på. I synnerhet förebyggande. I våårt land är ju allt "farligt" och kan något annat land anamma 50 5 av vår kunskap så räcker det långt.

    SvaraRadera