Naturligt och rörigt

Vatten, vatten, vatten. Nog kan man tro att det är en konst att göra vin. Eller öl. Men att det skulle vara så komplicerat att åstadkomma rätt sorts vatten! Det kunde man inte tro. För att göra en liter läskeblask går det åt 2,47 liter vatten. Det som inte hamnar i läsken lämnas tillbaka till naturen. Floden på bilden. Big Zab. Lantbruket längre ner ska kunna vattna med det. Och fiskarna ska kunna leva i det. Alltså får man se till att inte släppa ut läskeblasken. Det tål vare sig fiskar eller sädesodlingar. Men vi människor tål det. Och vill ha det. En tank stor som en oljecistern 1000 kubikmeter vatten. Råvatten. Rör, pumpar, rör, filter, rör, tankar och ännu mera rör. Det blev rörigt i min skalle också. Efter rundvandring och föreläsning om allt som vanligt vatten skulle kunna tänkas innehålla och som man måste ha koll på när man producerar livsmedel. Big Zab är vacker. Rinner så småningom ut i Tigris, den ena av tvåflodslandet Mesopotamiens två floder. Men tänk jag föredrar vårt eget källvatten. Det tappas naturligt uppe i de kurdiska bergen. KANI är källa på kurdiska. Utan någon som helst tillsats. Renas av naturen. Det tappas av företaget jag jobbar för. För att få smaka denna underbara dryck måste man komma hit. KANI källvatten exporteras inte. Fick idag frågan om jag inte vill komma dit igen. Länge sedan sist. I höstas. Upp i bergen. Såklart jag vill. Snart kanske...