Siktar inte mot stjärnorna

Idag fick vi fint besök på kontoret. Det språkades glatt i kollegans rum. På kurdiska. Ett och annat ord uppfattar man. Återseende sedan långt tillbaka, det stod klart. Jag tänkte bara smita förbi och in till mej men de hörde rasslet i låset. "Kom, kom! det här är min onkel från USA. En överraskning. Han har lyckats ragga upp telefonnumret, tagit reda på mej och var kontoret finns". 

Och en kompis till denne onkel är med. Ett glatt återseende. Kanske 30 år sedan sist. Vet inte så noga. Mycket att rapportera om familjen, barnen, nya generationen. Onkel var iförd uniform och hade förutom radbandet, en vinröd märkesförsedd basker i handen. Mycket "skrot" på axlarna hade han också så jag pekade frågande på det medan han drack te ur sitt glas. Jodå, det var fint. Tre stjärnor. USAs armé. Det betyder generallöjtnant fick jag veta. Näst högsta graden. Sånt där begriper jag inget av men Wikipeia är behjälplig med text och bilder. Här på bild är både svensk och amerikansk gradbeteckning. Stilig, alert äldre herre med glimten i ögat. Och min kollega var mycket glad för besöket. Ville visa upp att vi är vänner, internationella, att vi behöver rekrytera. Det var därför blev jag inbjuden spontant också. Imorgon blir det anställningsintervju igen. Nej nej inte han, onkeln. En yngre förmåga såklart! som onkel tipsade om.