Vitt på svart

På snabbköpet idag. Välja shampo och lotion. Samma märken som man är van vid, Dove, Sunsilk, Nivea, Elvive, Lux. Och så där på hyllan mitt bland alla de andra Lêivy. Texten på flaskan syns nog inte på fotot men tro mej det står: WHITENING Hand & Body Lotion. Och på annat ställe "Made in Malaysia". Vad är nu detta? Vit kvinna önskar bli svart (brunbränd). Svart kvinna önskar bli vit (blekansikte). Det här är inte första gången jag stöter på det. Mina yngre systrar sminkade sej och mej här till "Eid" efter Ramadan och färgen på pudret, var, blekt biege, mycket blekare än den färg naturen givit de unga skönheterna och även mej. När jag tittade i spegeln kände jag mej snarare som sminkad till clown men ihop med dem, ja då får man ta seden dit man kommer, det anses snyggt att göra sig blekare.

Sovmorgon medan regnet stannar kvar ute

Regnskurar, solen lyste i morse men då var det sovmorgon. Bra med regnet. Därute alltså. Inte inne. Det är inte lika roligt när det regnar in. Eller blir fuktigt och mögligt i fönsterkarmen. Regn ute är bra, inte inne. Två bilder från nybyggda English Village i Erbil. Fint rent och snyggt och sådana tak som på husen i English Village ser man inte ofta här. De har taken kan man inte beträda för att kika på solen eller månen eller stjärnorna. Det brukar man kunna göra. Eller för att kunna sova på när hettan blir stark längre fram. Men visst känns det lite mera hemma på något sätt. Vattentankar och AC är under de sluttande taken på de här husen. Balkongen fungerar bra för Solen, stjärnorna och månen. Och att sova på också när man behöver nattens svalka. Men det regnar in i de här husen. Åtminstone två av dem som jag vet och bott i. Balkongens golv lutar inte rätt och det finns ingen avrinning. Man glömde väl det kanske på ritningen. I fönstersmygen samlas fukt, vet inte om det hann börja mögla men jag slängde paketet med flingor som stått där, blött papp,  kändes inte fräscht längre. Där jag nu bor regnar det inte in. Inte ens från det platta taket, ja jag har kollat för säkerhets skull...

Man sitter inte inne i någon självklar värme och myser medan det regnar. Nej man slår på värmekaminen först. Annars är det kallt inne också. Och fuktigt. När det regnar. Kaminen både värmer och torkar. Men visst vore det fantastiskt om man kunde få hit lite svenska byggteknik och isolera alla de nya hus som behöver byggas här ordentligt. Isolering som håller kyla och fukt ute en del av året. Och värmen stannar inne. Isolering som håller hettan ute andra årstider. Och som ljudisolering likaså. Åtminstone för de hus som ligger närmast den stora vägen utanför English Village. Tre filer i vardera riktningen av nybyggd väg bara några meter bort från balkongen. Då skulle man kunna ha sovmorgon inne i tystnad även på sommaren.

Reflektioner i månsken

Tittar på BBC WorldNews nu igen. Året var 1972. Då genomfördes den senaste av människor befolkade flygningen till månen. Apollo 17. Vilket land som genomförde den bedriften, det vet vi. Alla dess rymdfärder bidrog med fascination och fantasi under min ungdom. Samma år 1972 förstatligades oljeindustrin i Irak, ni kan säker gissa av vem. Man kan reflektera över vad dessa två stater satsat helt obegripliga summor pengar på under detta årtionde och de år som sedan skulle följa. Om det var rätt eller fel av den ena eller andra överlåter jag åt andra att debattera. Baathister gjorde två försök att röja Barzani ur vägen, att döda denne folkets ledare. Det sista försöket gjordes 1972. Sedan rådde fullt krig i Kurdistan. Jag själv avslutade mina studier och blev småbarnsmor under denna tid. I lugn och ro i Sverige. Vilken lycka och framtidsdrömmar. Mina vänner i Kurdistan har en helt annan historia att berätta om det årtiondet. Flykt undan förföljelser och grymheter av alla slag, nedbrända hem och byar, barn föddes i grottor medan fadern höll vakt utanför natten igenom, släktingar - ofta fäder - som inte finns längre. Eller bröder som togs till militärtjänst. Och om sammanhållningen som folk. Blickar  vi mot samma himlen och månen så tänker de "Safe Heaven" som räddade dem men först tre årtionden senare. Mina små barn hann bli vuxna. I lugna trygga Sverige.  

Kurdistans folk behöver hjälp med återhämtning och att få vila ögonen på sitt vackra land och lära sig drömma. Drömma om en ny framtid. Det andra landets folk behöver också se vår jord och förstå vad begränsad förbrukning av resurser innebär i praktiken. I varje fall en del av dem.

"Our stories are singular but our destiny is shared" säjer Obama.

Detta värmde mer än solen idag

Här kommer ett citat från dagens mailskörd. Mohammed som skrev det är egentligen från Bagdad. Han är inte kurd. Han bor i Erbil därför att han kan verka härifrån just nu. Jag hade nöjet att få del av hans kunskap förra våren och lärde en hel del om synen på hur mycket en irakiers liv är värt jämfört med till exempel en amerikans liv. Rent ekonomiskt alltså. Jag har stor respekt för hans kunskap och insikter. Här är hans reaktion på min svenskskrivna blogg, den du just nu läser. Jag citerar hans mail.

"Dear Lena,

It is good to hear from you.

I was really and especially pleased with your blog project which we in Iraq Insurance Market have a blog of our own maybe for the same reason of yours to reflect on matters and issues from the way we see it away from media exaggerations and spices.

We are at the doors of spring. You will see Kurds families going out in groups to enjoy the comforts Mother Nature provides. I´m sure your pictures will document the life loving, peaceful and generous nature of Iraqis in KRG, when any one sees them out side Iraq will definitely see things as they really are on the ground.

Allow me to shake on your hands for your kind efforts and care for my people. Your blog has been added to my favorites.

Best of luck.

Mohammed "

Ytterkläder eller ej - och vårkänsla

Det handlar inte bara om ifall vårvärmen kommit eller inte. Om man ska låta bli ta med jackan eller ej. Här har man inga yttekläder. Inga alls. Det är klart man haf jacka och halsduk och mössa också om det behövs. Och småflickornas kappor är helt oemotståndligt söta."vill haaaaaa!" Det är bara det att när man kommer in så hänger man inte av sig några ytterkläder. Det finns ingen hatthylla med hängare för ytterkläder, inga krokar. Överhuvud taget ingenstans att göra av några ytterkläder. Begreppet existerar inte. Är det kallt inne behåller man jackan på. Eller kappan. Är man inne och börjar frysa kan man precis lika gärna hämta jackan eller kappan och sätta på sig. En ingrodd nordbo som jag missuppfattar dessa signaler emellanåt. När någon sätter på jackan - på väg att ge sig av? inte alls säkert. Äta med ytterkläderna på? vad då? Sitta bakom skrivbordet med jacka på - bråttom iväg nånstan? nej nej nej. Ytterkläder finns inte. Man varmare och svalare kläder finns såklart. Eftersom ytterkläder inte finns blir det heller ingen bild på det. Logiskt va? Men lite vårkänsla, nyplanterad rabatt som nu fått ordentligt med regn. Man gräver upp och planterar i parker och rabatter nu i Ainkawa och på andra håll i Hawler också.  Varsågod lite vårkänsla till Sverige också.

En ska bort - vilken?

Vad kan Saab, Karnevalen i Rio de Janerio, The Pirate Bay och Bagdads historiska museum ha gemensamt måntro? Alla med i filmen Slumdog Milionair? Axplock ur globaliseringen? Inte vet jag men de var alla med på nyhetssändningen idag och jag har ett förhållande till dem alla på ett eller annat sätt. Hmm tror jag ska börja undersöka möjligheten att ta mej till Bagdad och det nyöppnade muséet där, det skiljer sig från de andra. Det är fortfarande en dröm. De andra tre är realiteter. Känner en som sagt att han vill eskortera mej till Bagdad. Ska ta och mejla honom och höra om han står vid sitt ord. NU!

Dagboksgtext från 31 januari 2008

Torsdag 31 januari 2008.

Aprilväder i januari i Irak. Kallt och snö, just det SNÖBLASK, riktigt ymnigt en stund på eftermiddagen. Måste ta kort på det. Åtminstone någonting som är lika som hemma och som man är van vid. Försökte med en skrapa bli av med vattnet vid entrén till huset där jag bor. Det visade sig inte vara så lätt. Ett stuprör av något slag verkar mynna direkt på stengolvet framför entrén. Det är inte något fall på golvet och vattnet stannar kvar. Därför hämtade  jag gummiskrapan inonhus i duschen.  Ganska lönlöst eftersom det fortfarande snöar men roligt att försöka. Trappan upp till entrén från grinden mot gatan blev som ett vattenfall steg efter steg och till slut ut på trottoaren. Roligt man kan leka med duschskrapan med snöblasket i Irak.

Resroute för jordnötter

Titta noga på den här etiketten! Går kanske inte att läsa men i nedre vänstra hörnet står Product of USA. I andra ändan alldeles över streckkoden Imported by bla,bla,bla STOCKHOLM SWEDEN. Jordnötter växer i USA men inte i Sverige. Importerade, visst men vart? till Irak. Hur kunde de annars vara här? Jag hade inte burken i min packning.  Det var hemma hos en amerikanska som vi upptäckte detta. Hon har köpt den här. Vilket sammanträffande. Man kan undra när vi i Sverige hittar produkter med märkta Product of Iraqi Kurdistan och imported by bla. bla. USA. Något att se fram emot. Här finns många läckerheter och nyttigheter. Sånt som inte går att odla i Sverige. Nej vänta nu, vi låter inte det ta vägen över USA. Har du något önskemål vad du skulle vilja få från Irak? Vattenmeloner? Dadlar, fikon, oliver, honung och frukter och juice som det inte ens finns namn för i höga nord. Direktimporterat såklart!

En liten Rebecka

Bara namnet! samma som mitt eget barnbarn. Hon är kanske 6 månader. Alltid glad. Vem som än håller henne och alla sorters vyschande uppskattar hon. Hon är totalt oemotståndlig. Idag var hon och jag i samma kyrka, en kvällsgudstjänst och installation av en ny pastor. Rebeckas pappa. Efteråt var det dans, mera dans, lite frukt och godis. Middagen serverades efter att jag åkt hem och efter te'et. Ja man kan tycka det är bakvänt. Men fest var det. Rebecka dansade, hennes pappa nya pastorn dansade och jag dansade också. Kurdisk dans förståss. Men Rebecka är iranier från början. Och kristen. Och kurd. Och bosatt i Erbil i Irak. Det finns stora spänningar mellan iranier och irakier eller egentligen är det kanske mera politiskt. Jag förstår nog inte riktigt. Pratar man med de vuxna om det här med motsättningarna och kanske diskriminering, till exempel rätten till arbete här, så är det bekymmersamt. Naturligtvis vill man inte ha några motsättningar alls. Men det går inte att komma ifrån. Inte än. Man gör så gott man kan att överbrygga. Kanske tar det en generation till. Lilla Rebecka skrattar och ler i vilken famn som helst. Än så länge. Jag hoppas hon får fortsätta med det ett helt långt liv. Här där hon hör hemma i sitt eget land, Kurdistan.

Pip pip pip pip pip pip på kontoret

Xappa kom med en pappkartong utan lock. Han bar den mycket försiktigt med båda händerna. Det rörde sig i kartongen och den var inte tyst. Pip! massor av pip. Och små gula gulliga kycklingar. Två av dem lite större och spräckliga. Helt bedårande. Man måste titta och röra. Nej inte röra för min del. Det kan vara lite riskfyllt även hur söta de än är. Tycker jag. Men det är bara jag som reagerar så. Se men inte röra. Salmonella och fågelinfluensa. Nej nej inte de här inte! Kameran åkte fram. Det var någon som ville ha små kycklingar till sina barn. Husdjur? Vatten och mat fick de. Och värme från an av de vanliga kaminerna när de varsamt togs ut kartongen till en provisorisk hörna på golvet i korridoren. Pip pip hela dagen. Vilket liv, vilket naturligt liv. Det här är ju på ett kontor i en miljonstad. Med små levande kycklingar i.

Uppkopplad och ihoptrasslad, EL ler?

Tänk ibland kan det råka trassla till sig. Bra om det inte är el-trådar ute mellan hus och över gator. Maken till trassligheter får man leta efter. Det måste gå en massa ström till spillo av det här. Gör man illa sig ibland måntro? Är trådarna som går härs och tvärs isolerade? och hur många ampere drar ett apelsinträd med eltrådar i? En sak är säker i alla fall. Strömavbrott är det ofta. Oftast därför att man inte har ström dyngets alla 24 timmar från det allmänna elnätet. Elektriciteten räcker inte till alla överallt samtidigt. Därför har man den sortens el ibland och ibland inte. Men nog så ofta måste de här härvorna vara skulden till ett och annat elavbrott också. Det är nämligen så att det blir tätare el-avbrott när det blåser. Det gjorde det idag. Och när det regnar. Men regnar gör det inte särskilt ofta. När man inte får elektricitet på det här viset, så tillverkar man el själv. Bilder på det kommer en annan gång.

Egentligen kan man vara mer förvånad över att det kommer ström in i till TVn och kaffet och internetroutern än om det inte gör det. Routern och laptopen har batteri-backup men inte kaffebryggaren. Synd...

Rosorna klippta

Rosorna ska klippas när björkarnas löv är som musöron har jag lärt mej. Men här finns inga björkar! Hmm. klipp.klipp.klipp hördes det alldeles utanför min dörr igår. Rosbuskarna klipptes. Fint kommer det att bli. I min lilla trädgårdshörna var den prydligt uppgrävda rundeln kring varje buske och det lilla trädet våt. Vattnad. Jag satt i solen och läste ute på farstubron. Ja, det kanske inte heter farstubro här men för mej var det så i alla fall. Öppet brev till Gerog W Bush. Intressant att reflektera över sittande på mark som han ockupperat. Åtminstone fattat beslutet att så skulle ske. Det är flera år sedan. Hur länge till? Busken på bilden är just nu vackrare än rosorna. Den finns i en annan ända på trädgården här där jag bor. Blommar på bar kvist så här. Och solen gassar så skönt ibland. Tycker både blomsterbusken och jag.

Tjejlunch på jobbet

Det är inte första gången vi lunchar ihop vi tjejer. men det var ändå väldigt speciellt. Kvar på jobbet. I en kollegas rum och runt soffbordet med djupa fåtöljer + soffa att sitta i. De fyras gäng. Tidigare var jag helt ensam. Bara karlar. Det är OK det också, men mycket roligare så här. Med lite tjejsnack, Girlpower. Det där att man fullkomligt vräker i sig av någt speciellt när man är gravid och sånt ni vet. Citron till exempel, minst ett kilo om dagen. Ni får inte se så många bilder på männiksorna i mitt bloggande. Det är av omsorg om deras integritet. Det går inte att vara säker på att personerna jag skriver om inte blir igen kända och kan råka ut för något. Det vill jag absolut inte riskera. Det blir alltså bild maten igen. Idag var det en av vakterna som tagit med mat hemmifrån för att bjuda hela kontoret. Andra gången det händer. Helt otroligt bara! och jättegott. Typiskt kurdiskt. Ris med nån sorts "trådar", kycklingbitar och potatisbitar, allt blandat; det gula på tallriken. Många olika sorters grönsaker, andra två mindre skålarna är fint tärnad tomat och gurka i en mustig vinägerdressing. Och så färskt ångande bröd. Efter denna överraskande och helt oplanerade måltid står man sig resten av dagen och kvällen också kan jag försäkra.

Modevisning

Så var det snart dags för sommargarderoben då. En del har inte så stor garderob precis. Ett ombyte bara. Men det gör det inte mindre viktigt. Häromdagen dumpades en hög på golvet på mitt kontor. Det var min vän. Varför på mitt kontor? Måste bero på nåt ologiskt. Kan inte komma på hur dock. Kan någon annan det? I alla fall så får jag en del nya besök nu. Såna som har åsikter om sommarmodet som ligger där i högen. Nya uniformer till våra vakter. De flesta vakter förstår jag inte. Språket alltså. Inget annat. Dom lyfter upp och nickar och tummen upp för den "lilla trasa" dom vill bära i sommar. Nåja "lilla trasa" är nog något annat i deras huvud. Vet inte vad det kan heta eller vara för sorts kriterier som de gör sitt urval ifrån. Impa på tjejer? Och så peka och skaka på huvudet  för den stass dom inte vill ha. Som om jag skulle ha någon påverkan på valet. Skulle jag ha det? Sånt här begriper jag definitivt inte. Nog för att unga välbyggda, vältränade manskroppar i uniform är vackert. Men ändå.  Vad gör man? Jo när min vän hade vägarna förbi så pekade jag på högen, lyfte upp den variant som fått flest röster och nickade, tummen upp. Nä nu överdriver jag. Kan ju prata med min vän. Han och jag också skulle ju förståss rösta på en annan variant som skulle funka bättre med nya loggan på och lite mer "low profile" som vi säjer i säkerhetsbranschen. Jo, vi tycker lika nu igen, säkerhetschefen och jag. Undra vem som bestämmer i slutändan....

Nu kommer min lilla vita skönhet...

Nytvättad dagen till ära. Det har Xappa gjort på morgonen. Eftersom han skulle få ut och skjutsa mej. DET tycker han är mycket roligare än att städa och servera te. Både att tvätta bilen och få köra omkring med den. Jag tar hjälp av chaufför när jag inte hittar och det kan bli knepigt med P-plats (fast idag var det enbart det förstnämnda). Det är bara det att det inte alls är säkert att han hittar heller. Eller har fattat att det är därför han ska köra och inte jag. Så också denna gång. Men jag tycker det är kul med extra utflykter. Därför hamna vi allra först på University of Salahaddin. Fråga vakterna där var det andra universitetet kunde ligga. Det visste dom. Xappa skäms inte ett dugg för sådana här blunder. Inte ens för att jag blir en kvart sen. Akademisk kvart hihi. Men sånt vänjer man sig snabbt vid här. Nästan inget blir som planerat utan före, efter eller med det samma eller inte alls. Men aldrig mitt på prick. Titta nu kommer min lilla söta Toyota Yaris först genom grinden vid vakten och sedan fram till mej för att hämta hem mej igen. Tack Xappa! Nu hittar jag ju till båda universiteten och kan köra själv nästa gång. Fast kanske ska jag ha chaufför nästa gång också. Bara för att vara lite snäll...

Studie av bilar

Idag stod jag och väntade på chauffören en stund på P-platsen utanför University of Kurdistan. Kameran åkte fram.  Vilken färg är vanligast på bilar? VIT! minst 70% är vita. Bra för de inte suger upp värmen mer än nödvändigt under hettan på sommaren. Och vilken typ av bilar ser man mest? Jeepar. De är stora och syns därför bäst. Men de är många också! Det behövs faktiskt mht alla gropar, vägbyggen, gupp och asfalt som bucklar sig av värmen. Nästan som våra tjälskott. Det som inte framgår på bilderna är alla Taxi. Det är gott om dem. De finns såklart på gatan inte på P-platsen. Taxi tar vi en annan gång.

Frukostflingor

Kolla på lyckliga familjen på flingpaketet. Fint och harmoniskt. Har inte sett samma hemma. Kanske vore det bra. Så vi slapp vara så trångsynta. Både mamman och pappan har huvudduk. Nu ser man inte män med den här klädseln på gatan här i Erbil särskilt ofta. Men mina favoritkomiker på TV har det ju. Och de finns i massor av andra TV-kanaler. Mellanöstern alltså.  Förresten ingår ingen slöja i den traditionella kurdiska kvinnodräkten heller. Även om kvinnorna ofta väljer att bära slöja i alla fall. Men annars är väl frukostbordet sig likt, eller hur? Tänkte jag på medan jag gjorde slut på min portion flingor och mjölk på morgonkvisten.

Valentines Day

Se! vilken fin blomma jag fått. En stor röd ros. Livs levande.

 Inte billig plast. 

Det är inte precis någon muslimsk tradition det här. Snarare amerikansk antar jag. I alla fall något positivt med ockupationsmakten. Den märks inte så mycket för övrigt här i Kurdistan. Här klarar man sig hyfsat på egen hand. När det gäller säkerheten. 

Skulle önska alla kvinnor här samma ynnest. Ja, det gör jag, Männen och barnen också ifall de ville ta emot den. Och alla hjärtan hemma i Sverige också. Denna dag och alla andra dagar försöker jag ge bort så många leenden jag förmår. Givaren av denna blomma påpekade det för mej, att jag gör det. Ger bort leenden. Det var företaget säkerhetschef. Tack för uppskattningen!

Jakten på ABSOLUT

Har inte riktigt fattat hur man redigerar med  alla bilderna. Men du fattar ändå va? 

I den kristna stadsdelen Ainkawa finns hela Erbils samlade utbud av spritbutiker. Sprit får inte säljas någon annanstans än här i hela stan. Utom på restauranger förståss. Både här i Ainkawa och på andra platser. Utom under Ramadan. Då ligger man lågt överallt. Och tycker samtidigt att livet är lite mera pest än vanligt. Duty free tror jag knappast någon fattar vad det står för. Här är det en icke-fråga. Vaddå - skatterfitt? Nej förmodligen tolkar man det nog snarare som namnet på butiken. Kanske är det så? Kanske jag som tolkare det fel istället? Men min egentliga undring är dock om detta med ABSOLUT verkligen är vad Irak och Kurdistan mest av allt behöver av svenska varumärken just nu. Tror inte riktigt det. Hmmm vad skulle mer kunna behövas måntro? Har någon bra ide?

Nya yrken - space'at

Idag på lediga dagen för det bli en avstickare från Irak och vardagen. Lite flummeri istället. Såg på TV att två rymdfarkoster krockat. Det var väl space'at? Hur stavar man det egentligen - ingen hjälp av Lexin där inte...Så var det då en hög rymdskrot. Då måste vi alltså fixa så det finns Rymdbärgare och sopåkare i rymden. För att inte nedskräpning ska tillta. Men var ska vi ha sopstationen? I rymden eller på jorden. Om man ser det som en begravning - "av jord är du kommen, jord ska du åter bliva". Återvinningsstation. I Irak kanske? Långt från all ära och redlighet. Eller vad tycker ni?

En bild på himlen härnere "Safe Heaven" kan passa. Tog den igår genom bilrutan. Jordpartikel-dimman har lättat och solen strålar. Typ +20 så här mitt på dagen. Dags för skön avkopplingspromenad på lediga dagen. 

Veckoshopping på Kok Supermarket

Åkte till KOK Supermarket. Det är bra, speciellt fruktståndet utanför. Det är bara halva med på bilden. Andra halvan är runt hörnet. Mannen som sitter nedaför Stop-skylten väger frukten och tar betalt. Räknar i huvudet. Tomater, gurka och apelsiner är lokalt odlade, kanske också jordgubbarna. Men äpplena är från USA och Bananerna troligen från Ecuador. Precis som hemma.  

Andra lokal varor, brödet (nan) från Bakery Moore, lokalt bageri men libanesiskt företag. Torkade persikor utan tillsats, lagom sötsur smak. Äts i tunna skivor, tunna som ost ungefär.Smälter i munnen. Nyttigt godis. Och så honung direkt från bikupan. Vaxkakorna är kvar och det dryper honung ur dem. Man bryter en bit bröd och doppar. Lite varm te till tycker jag man kan ha men det är min egen vana. Här serveras inte självklart dricka till maten men väl före och efter.

POFF!!!! Tårtspaden gick sönder!

Födelsedagskalas igår. Det var Liz (jag kallar henne så här) som fyllde 28 år. Liz undervisar i Engelska på Hawler University. Hon kommer från Australien från början. Vi är inte många ljushåriga och blåögda här men hon är en av oss. POFF!!! tårtspaden gick av när hon skulle skära första biten. Grädden spruta åt olika håll. Familjens två barn tittade storögt på. Skaftet skilldes från bladet. Den var gul och av plast. Tunn, dålig plast. Tillverkad i Kina antar jag. Många saker är av plast, dålig alltför tunn plast. Och dessutom förhållandevis dyra, 50 spänn för en ordinär plasthink med lock, 10 spänn hemma utan lock i bättre sorts plast.  Och oljan till plasten finns ju här från början. Det är så bakvänt att man först exporterar råvaran och sedan importerar mängder av varor av urusel kvalitet. Det finns bara sååååå mycket prylar man vill ha. Nu med detsamma. Allt på en gång. Och pengarna räcker ju inte till vad som helst. Därför är det en exploderande marknad av billigt, dåligt skräp. Sett med våra ögon. POFF!!! det var därför tårtspaden gick av. Tårtan var mums mums, vanlig gräddtårta med sockerkaksbotten, lite sylt och vaniljkräm. Precis som hemma. Perfekt för en svensk gottegris.

Bilen tvättad

Efter duggjord, inte duggregn jo lite vatten ihop med sanden/jorden, var bilen riktigt lortig imorse. En hinna med jordsand över hela. Vindrutetorkare och vattensprut funkar på det också, ungefär som vägsaltet i svensk vinter. Väl på jobbet tog Xappa hand om nyckeln och tvättade bilen åt mej. Behövde inte ens be om det. Xappa är vår "tea-boy". Han fixar med det mesta. Men tvätta bilar gillar han. Har ingen egen bil. Man får köra några meter och kan lyfta på motorhuden (vet att det heter motorhuv men i vår familj blev det en rolig historia av detta när barnen var små). Nu är den ren och fin igen. Vill du se en bild? Säg till!

Förresten Xappa är inte hans riktiga namn. Xappa betyder tjockis, typ. Tror jag i alla fall. Om dom inte skämtar med mej så det betyder nåt helt annat...typ älskling eller så...man vet aldrig.

Oväder

Det har blivit konstigt väder. Man undrar. Det är ett sorts väder som inte finns i Sverige. Dimmigt. Men inte fuktigt. Dimmigt och lite blåsigt. Och torrt. Det klbbar nästan lite i ögonen när man är ute. Vi tog en kvällspromenad trots vädret. Det är lortigt också. Dimman består av sand eller jordpartiklar typ. Lite läskigt tycker jag nog. Men folk har ju överlevt här i vår civilisations vagga i tusentals år. Och inte tror jag väl att den här sortens väder är något nytt här. Så har man överlevt så länge så är det nog inte "dö-farligt" i alla fall för mej heller här nu. Oväder är det för att sånt väder inte finns. Inte i Sverige och inte i England. För det är ju där det alltid pratas om väder. Här pratar man inte väder jämt och ständigt. En sorts ovädersprat det också.

Dagens lunch

Måste erkänna en av mina mindre bra sidor. Slarv med maten och mattider. 

Man har nog även här i Kurdistan insett denna min dåliga sida. Därför kom det en tallrik, se bilden och placerade sig på soffbordet i mitt rum. Frukt! och jag som älskar frukt! Va, OOhhps klockan redan halv två. Tur att andra tänker på sånt när inte jag gör det. Ja, ja magen jag har fattat vad du vill...mums.

 

Egentligen är det helt otroligt att jag har tre fullvuxna söner. Alltså med tanke denna min dåliga sida.

Och tro inte att maten här enbart består avhemlagad  kyckling, ris och dolma! Det mesta vi vanligen vill ha finns, låt så vara att man måste vara mera noga med var man köper det och kolla kvaliten på typ frukt mycket mera noggrant.

Drömbilen

Såg en Mercedes Cabriolet på vägen hem idag. Alltså en liten silvermetallic sak, tvåsitsig och utan tak, solen skiner ju. Hann inte se modellbeteckning, hänvisar till Mercedes hemsida för sånt...Ur bilradion orientaliska takter förståss. Brrrrr....... så var den borta. Tänk typ 4 månader framåt i perfekt klimat och köra omrking. Hmm inte dumt. Kanske det man skulle skaffa sig om man får del av alla oljepengar. Nåja jag får väl göra som många andra då ett tag till. Drömma om en bättre framtid i Kurdistan. Och för Irak.

Ringblommor som blommar

Jag upptäckte dem i rabatten på väg ut från ett kontor inhyst i en vanlig villa. Gula, granna med mörkt gröna kraftiga blad. Det var samma sak förra året minns jag. Lika förvånad att de blommar nu så här års! Sex månaders skillnad mot Sverige. Här blommar de på vintern medan det fortfarande finns fukt kvar i mark och luft. Hemma blommar de av samma anledning, fukten. Ljuset också kanske. Och värmen. Troligen tycker de de inte om enträgen kyla, mörker, regn och rusk i Sverige, lika lite som enträgen hetta med torka som följd här mitt i sommaren. Jag är benägen hålla med dem om båda sakerna faktiskt. Lagom är bäst av värme, kyla, väta och ljus. Då kan man blomma ut!

Röster från fjärran öster

Det irakiska valresultatet pratades det om på BBC News på TV. Jag fick för mej att ta upp frågan med en vän på besök. Vi drack en kopp svenskt kaffe, han behöver alltid en kopp kaffe för att lugne ner sig lite. Alltid. Det gick ju lugnt tillväga, valet här i Irak. Till och med när valresultatet presenterades kunde man ta det lugnt. Inte bråka. En stor framgång i Irak, en självklarhet för svensken. Det är nog bra med svenskt kaffe för att lugna ner sig. Varför så lågt valdeltagande då? Jo, många vågar inte gå och rösta, dels finns risk för sabotage förståss. Men det finns också ett dolt hot. Ett hot som inte syns och inte hörs av oss som inte förstår språket och signalerna. "om du eller din familj röstar så kan det hända att.....". En annan anledning till att inte rösta är precis densamma som i Sverige; man struntar i det i  protest mot den rådande ordningen. Här uppe i norr var det sunni-muslimerna som tog hem segern i Mosul, inte kurderna. Det beror inte enbart på lågt valdeltagande som i sig gynnar sunni, utan också på att man som kurd inte ens vågar registrera sig som röstberättigad där utanför Kuridistan (KRG). Eller hindras att göra det med formella eller informella medel. Då är ju varken röstlängden eller röstningen eller resultatet helt rättvisande eller demokratiskt. Men som sagt det gick lugnt till även i det oroliga Mosul. Inte långt härifrån, kanske 5-6 mil. Och här sitter vi och dricker vanligt svenskt kaffe och pratar i lugnan ro. Företagets säkerhetchef - min vän och jag.

Pånyttfödelse i civilisationens vagga

Kan inte låta bli att här också skriva om språk efter att ha kommenterat en annan blogg. Apropå att kliva in i en ny värld och vara där.  Man måste inte dö först eller ens dö på plats här i Irak. Ett fascinerande land. Många tänker sig på liv och död. Det är ett som är säkert. Eller osäkert eller tvärsäkert. På sevsnka kan man vara tvärsäker. Men inte här. På vilket språk som talas. Kurdiska är ett. Eller flera? eller olika dialekter? Och dessa blandas när man talar. Assyriska, farsi och arabsika.  Att skriva är svårt. Det var ju tidigare förbjudet att inneha bok eller annat skrivet på flera olika språk här. Kurdiska är inte nära släkt med arabiska utan snarare med västerländska språk har det sagts mej av de som vet bättre. Engelska? Alltså uttrycker man sig muntligt, blandar gärna när det behövs, att skriva är instinktivt farligt. Återvändare tar med sig sina nya spårk hem hit. Det blir mångfald i civilisationens språkvagga till vardags när en ny sorts vardag nu här blir till.

Soffidrottar på TV

Mitt skidåkande får begränsas till TV-soffan. Lite trist men man kan inte få allt. Såg Anja P. och Jessica LV häromdagen åka alpina VM. Dom är härliga att se. Undrar lite om kvinnlig idrott uppskattas överhuvudtaget här. Mina tidigare sambo´s glodde mycket på TV sport. Fotboll mest. Man hejar på sitt eget lag här som överallt.  Har inte sett något kvinnligt lag eller någon match med kvinnor i. Finns det? I så fall visas det inte på TV. Det är bara männen härifrån och visar upp sig så på TV.

Helgdag-fridag först och lördag sen!

Idag torsdag är veckans sista arbetsdag. Halv dag men jag brukar jobba hela dagen i alla fall. Man behöver inte så mycket fritid när jobbet är roligt och intressant och det inte finns så mycket att göra i övrigt av sin fritid. Fredag är helgdag. Muslimskt. Man går till sin Moské. Nja inte alla. Bara ett fåtal, enbart män. Och jag känner faktiskt inte mer en enda man som gör det regelbundet. Muslimer här är som vi och som folk är mest när det gäller det där med religionsutövning. De kristna har sina kyrkobesök på söndagarna. Trots att det är arbetsdag. Dom som verkligen besöker kyrkan. Känner ingen som gör det. De är alltså också som folk är mest. Men på ledig fredag tar man sovmorgon och gärna en bok en stund ytterligare i sängen. Eller på soffan i godan ro med en kopp kaffe eller te. Sedan tar man sig en stärkande promenad. Kanske i vårsol och fågelkvitter imorgon. Just nu kvittrar fåglarna på utanför kontoret. Efter fredag/fridag kommer lördag. Då är det lördag. Ja jag menar som hemma. Barnen är lediga från skolan. Folk gör veckans shopping och annat praktiskt som behövs inför veckan. I och för sig jobbar vi på lördagar här på företaget men om man nu tar sig lite ledigt så blir det på lördagen. Som kommer efter helgdagen alltså. Omvänt kan man tycka men det funkar det också.

När Goliat kom på besök

Ett möte mellan den store. Vi kan kalla honom Goliat. Och den lille. Han kallas Au rätt och slätt. Det är ordet för vatten på kurdiska, eller möjligen stavas det Aw. Goliat kom besök för att träffa Aw. Goliat talade om för Au att han har ett kontrakt som Au skrivit på. Att Goliat köpt rättigheterna till Aw's vara. Att Aw inte kan producera, sälja och distribuera sin vara själv. Utan Goliats medverkan. Att Goliat minsann vet och förstår precis hur det här ska gå till här och nu. Eftersom Goliat redan gör det i 38 länder, säkert många många fler. Därför vet Goliat "Best Practice" för det här. Goliat ska sänka priset på Aw's vara dessutom. Lilla Aw talade om för Goliat att så här kan man inte hålla på, inte här i Kurdistan i alla fall. Här är det Aw som avgör hur varan som Aw kan leverera ska vara beskaffad. Sedan får vi se om Goliat förstår att Aw bättre vet vad man vill med sin produkt och om Aw ska göra allt på egen hand eller i samarbete med någon. Varan som Aw har är rent fint friskt och gott källvatten som springer ut ur den kurdiska bergskedjan direkt. Vem Goliat är får du tänka ut själv. Om historen är sann eller ej är också upp till dej att avgöra. Men så här kan det kanske tänkas gå till i affärsförhandlingar i ett litet nytt land när de stora varumärkena vill vara med och styra. 

Kulturkrock här!

Kära Blogger eller vad du nu heter som sköter om det här systemet för att blogga. Idag har du givit mej svår huvudvärk. Du har försatt mej i en av de svåraste kulturkrockar man kan kan tänka sig. Eller som jag kan tänka mej i alla fall. Hör här: Nej läs här måste det bli: När jag skulle logga in för att göra mitt inlägg om en annan kulturkrock så krockade jag med dej! I min egen dator. Jag försäkrar att jag inte ändrat på några inställningar alls i mitt maskineri till dator. Nåja, visst har jag läst ett antal "krumelur"-mail under dagen. Precis som alla andra dager. Men det ena ska väl inte påverka det andra, va? Jag menar mitt mailläsande över nätet ska väl inte påverka VILKET SPRÅK JAG VILL BLOGGA PÅ??? Eller? När jag ska gå in på min blogg så kommer alla menyer och hjälptexter i form av krummelurer. Krummelurer är det samma som ARABISKA bokstäver. Eller möjligen kurdiska. Jag kan inte hela skillnaden mellan dessa. Men skillnaden är stor mot mina invanda latinska bokstäver. Det kan jag försäkra. Min dator är inte inställd för arabiska. Jag har inga arabiska bokstäver på tangentbordet. Jag begriper inte vad som står i menyerna på arabiska. Det kallar jag kulturkrock. Och det är blogger själv eller nån annan där ute i cyberrymden som ger mej den huvudvärken. Nån som har nått bra tips på lämpligt motmedel? Den andra kulturkrocken får jag återkomma till när huvudvärken gått över...

Flyttfågeln

För ett år sedan när jag kom hit till Kurdstan första gången kände jag mig som en flyttfågel från Sverige. Inte utflyttad men en som flyr kylan och vintern ner till varmare trakter för en tid. Efter att ha upplevt en sommar här också, inser jag varför fåglarna flyr till Sverige på sommaren. Här är alltför hett och torrt då. Det tycker fåglar tror jag. Men resan måste vara lite jobbig om man är fågel. 

Idag har jag också flyttat till ett nytt och eget litet hus. Hyreskontraktet är skrivet på krumelurspårket kurdiska och jag fick hjälp med översättning innan påskrift och betalning. 

Det ligger flera hus i området och en ganska stor trädgård i mitten. Vackra träd finns också. Och säkert fåglar, gott om dem i trädgårdens träd. De kvittrar ofta högt och ljudligt och vacket när man är ute och promenerar i vårsolen. Kanske kan man skicka med dem små meddelanden hem till Sverige. Om nu någon av dem flyttar dit. Om någon månad eller två. Vet inte så noga om de gör det. Och just till Sverige i så fall. Men idag tog jag mej inte tid att lyssna efter dem. Hade nog med flyttkartonger och annat. Det blir nog många sköna stunder i trädgården och vårsolen och fågelkvittret framöver.

Kul på TV

Nu var de där igen. De där två bröderna. Tänk er konungariket Saudiarabien. Som har flera hundra prinsar eller är det tusentals kanske. Alla klädda i vit långskjorta och duk på huvudet med en svart ring överst för att hålla allt på plats. Jag har fördomar om sådana män inser jag. Att de skulle vara oerhört seriösa, allvarliga, stela, religiösa och speciellt fina. Att man kanske inte får skämta om dem eller med dem. Här på TV gör de det själva. Skämtar alltså. I avsnitt efter avsnitt. De jagar brudar, lurar släktingar på pengar eller lurar till sig pengar från banken. En gång lurade den ene till sig ett arv på den andres bekostnad. Men allra roligast var det när en bil hade kört fast i sanden i öknen. Man skulle hjälpa till att få loss den men fastande själva. Vita långskjortor som skjuter på och bildäcken gräver sig att djupare ner i sanden mitt i öknen i hettan. Ingen mobiltäckning - aj då! Hur det gick? Ja, det får ni väl se när denna serie och detta underbara komikerpar uppenbarar sig i svensk TV.